Tidig födsel är i dag den vanligaste dödsorsaken bland barn yngre än 5 år. Men det har inte alltid varit så. Fram till nyligen dominerade infektionssjukdomarna som dödsorsak bland små barn.
I avhandlingen »Anmärkningar om dödligheten hos barn i Sverige« från 1853 rapporterade professor Johan Gabriel Collin vid Karolinska institutet att 39 procent av barnen i Stockholm dog före 3 års ålder åren 1831–1845. Orsakerna söktes »inom familjen, under större eller mindre samverkan af lefnadssättet, underlåten digifning, bristande snygghet, ordning och omtanke, samt fattigdom m m«.
Liknande erfarenheter och tankar berättar dr Josephine Baker om i sin bok »Fighting for life« (tryckt 1939). På 1890-talet ansågs östra New York vara världens då mest tättbefolkade grannskap. Hälsoinspektörer kallade området för »the suicide ward« och våldsamma epidemier (framför allt diarrésjukdomar) härjade och dödade tusentals barn varje vecka i slummen.
Pandemin som nu pågår verkar inte drabba barn och yngre så hårt. Det är förstås bra. Däremot känns en del orsaker till förra århundradets epidemier igen också i dagens situation. Trösten är att det går att ändra på – 1911 hade barnadödligheten i New York fallit så dramatiskt (utan tillgång till antibiotika och vacciner) att The New York Times hyllade staden som den »mest hälsosamma i världen«, mycket tack vare Bakers arbete.
