Kunskapens betydelse för ett lands välstånd är obestridlig. I Sverige var läskunnigheten relativt hög redan under 1700-talet. Den folkskolestadga som Riksdagen beslutade om 1842 medförde så småningom att den svenska befolkningen blev än bättre på att läsa, skriva och räkna. Tillsammans med en lång svensk ingenjörstradition utgjorde detta grunden för den snabba industrialisering som kunde ske i landet under 1800-talets senare hälft.

Under decennierna efter andra världskriget expanderade det statliga stödet till forskning kraftigt, och Sveriges roll som forskningsnation stärktes. Detta var tydligt, inte minst inom det medicinska området, vilket bidrog till att höja kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård. Dessutom utvecklades många nya, och ofta revolutionerande, läkemedel och medicintekniska uppfinningar i samverkan mellan universitet, sjukvård och företag.  

Den internationella konkurrensen inom forskning accelererar snabbt. Sveriges relativa position har försämrats under de gångna decennierna. För att säkra och utveckla svensk sjukvård och bidra till landets välstånd måste en änu större andel av BNP satsas på medicinsk forskning. Detta måste ske inom alla områden där Sverige har förutsättningar att vara en ledande aktör – från basvetenskap till klinisk forskning, men även inom prevention, artificiell intelligens, digitali­sering samt forskning om sjukvårdens ledarskap och livslånga lärande. Den kommande forskningspropositionen är ett gyllene tillfälle att visa att Sverige på allvar satsar på framtiden.