Depression är en av de vanligaste orsakerna till psykisk ohälsa världen över och den mest ställda diagnosen inom psykiatrin. Det råder stor enighet om att se depressionen som ett syndrom, inte som en enhetlig sjukdom. Trots det är behandlingen av depression likartad – med psykoterapi, antidepressiva läkemedel eller vid svår depression ECT. Ofta prövar vi oss fram med det ena läkemedlet efter det andra. Trots detta blir en tredjedel av patienterna inte hjälpta av den behandling de får. Hur kan vi hjälpa fler att må bättre?

Detta diskuteras i en intressant översiktsartikel [Maj M, et al. World Psychiatry. 2020;19:269–93]. Där betonas vikten av en noggrann anamnes som belyser patientens sjukdomshi­storia, såväl psykiskt som somatiskt, men också berör personlighet, kognition, barndomsupplevelser, aktuell situation och funktionsnivå. Dessa faktorer är betydelsefulla för att kunna erbjuda individuellt anpassad behandling. Då vi ännu inte har biomarkörer till hjälp vid val av behandling måste vi använda all den kunskap vi redan nu har. Artikeln rekommenderas varmt till läsning!

Att i praktiken få till stånd ett fördjupat samtal där personliga erfarenheter och andra viktiga omständigheter kan tas upp kräver en förtroendefull relation. För detta behövs en intresserad lyssnare med tidsmässigt utrymme. Med en djupare kunskap om patienten kan behandlingen förfinas och fler troligen bli hjälpta.