Carl Johan Östgren.

Aldrig förr i modern tid har hälso- och sjukvården dominerat nyhetsrapporteringen samt det privata och offentliga samtalet som under det gångna året – av väl kända orsaker. 

Men nu är det ett nytt år. Och det finns skäl att tro att det blir ett bättre år – en förhoppning som kan symboliseras av att de första vaccinationerna mot covid-19 i vårt land påbörjades dagarna före årsskiftet. Försiktigt pratas det nu om att alla som vill ska ha erbjudits vaccination före sommaren och att man kanske kan planera för en någorlunda normal sommar­semester.

Det är i så fall särskilt välbehövligt för en på många håll hårt sliten vårdpersonal att sjukvården får en förutsägbar planeringshorisont – nästan som vanligt med andra ord.

Men bara nästan, och allt bör nog inte återgå till status pre-corona. Pandemin har förutom det mänskliga lidandet och de samhälleliga konsekvenserna lagt i dagen brister inom den svenska hälso- och sjukvården främst för de allra äldsta och multisjuka i vårt samhälle. Här finns en stor förbättringspotential där bland annat den medicinska kompetensen i kommunerna behöver stärkas, vilket kommer att ta både tid och resurser att åtgärda. Många olika förändringar kommer att behövas för att få en långsiktigt förbättrad patientsäkerhet och kvalitet inom äldrevården.

Även om sars-cov-2 redan har lurat oss flera gånger finns det nu ändå anledning att våga hoppas på ett nytt och bättre år.