Annus horribilis, »hemskt år«, är en latinsk fras som möjligen beskriver året 2022. Knappt hade pandemin börjat kuvas innan ett storkrig startade i Europa med välkända mänskliga lidanden som följd. Ibland görs jämförelser med andra tidsperioder i vår historia som fört med sig särskilt svåra umbäranden.
Förutom världskrigen på 1900-talet brukar digerdöden 1347–1351 och spanska sjukan 1918–1920 nämnas i detta sammanhang. Men forskare på området brukar ange året 536 och åren därefter som de mest förödande i mänsklighetens historia. Temperaturerna på sommaren sjönk, och de följande tio åren blev de kallaste på 2 300 år. Men varför inträffade detta just då, och vad var den utlösande orsaken? Svaret är tre massiva vulkanutbrott på Island, vars effekt liknade en global atomvinter. Från Grönland till Kina fyllde de gigantiska vulkanutbrotten atmosfären med rök och dis.
De gemensamma nämnarna för dessa katastrofer är deras synbara oförutsägbarhet och stora konsekvenser i form av mänskligt lidande. Den nödvändiga omställningen av hälso- och sjukvårdens resurser under pandemin är en erfarenhet vi gärna skulle ha varit utan, men den är samtidigt en påminnelse om hur snabbt förutsättningarna kan förändras för en i huvudsak väl fungerande hälso- och sjukvård. Den påminner oss också om att vi inte bara behöver ha en beredskap för nya pandemier, utan även oförutsägbara miljökatastrofer och krig.
