Flera av sjukvårdens fackförbund driver kampanjer som dels pekar på hur dåligt det är att arbeta inom sjukvård, dels pekar ut arbetsgivarna och Sveriges Kommuner och regioner som skyldiga till detta. Usel lön, usla arbetstider, usla utbildningsmöjligheter, usel uppskattning, usel patientsäkerhet och andra argument förs fram. Och lösningen på i stort sett alla problem tycks vara fler anställda, bättre arbetsförhållanden och ökad statlig styrning. Men hur klokt är det?
Om problemen vore strikt svenska hade det varit en sak, men det är de inte ‒ de förekommer över hela världen, och i många fall i betydligt allvarligare form. Och faktum är att i stort sett alla sjukdomstillstånd behandlas med klart bättre resultat i dag än för bara 10 år sedan. Vi skadar dessutom färre patienter, och medellivslängden ökar.
Hur skulle det i stället se ut med konstruktiva och faktabaserade kampanjer som pekar på möjligheten att kunna arbeta i ett av världens bästa sjukvårdssystem, som ständigt presterar bättre, med arbetsuppgifter som de flesta invånare värdesätter högt? Kampanjer som inte förenklar internationella trender och förvandlar dessa till problem som en förment illasinnad arbetsgivare har skapat?
Det är bra att ha åsikter och att värna sina medlemmars intressen. Men att tro att sjukvårdens problem löses genom att peka på någon annan och kräva att denne ska lösa dem är bara märkligt.
