William Banting levde 1797–1878, arbetade som begravningsentreprenör i London och är känd för att ha gått ner kraftigt i vikt efter att ha lagt om sin kost. Som kuriosa kan hans fall ha visst intresse i vår tid med mycket fokus på farmakologiska och kirurgiska metoder för viktnedgång. Banting hade successivt dragit på sig en kraftig övervikt som i 60-årsåldern gjorde honom närmast invalidiserad. Han hade genom åren utan framgång vänt sig till de främsta medicinska auktoriteterna i England för att få råd. Till sist hamnade han hos en öronläkare som föreslog en drastisk kostförändring.
Ordinationen bestod bland annat av att kraftigt minska intaget av kolhydratrika matvaror, såsom öl, bröd, socker och potatis, vilka tidigare hade varit Bantings basföda. Till hans stora förvåning gav kostomläggningen snabbt resultat. År 1863 lät Banting, som var 165 centimeter lång, meddela allmänheten om sina framsteg i en broschyr där han beskrev hur han under ett år lyckades gå ner i vikt från 92 till 71 kg. Hans broschyr, som också översattes till en svensk version, fick stort genomslag i England och blev så populär att ordet »bant« kom att användas som verb. På engelska lever uttrycket inte längre kvar, men det kvarstår på svenska.
Även om vi inom hälso- och sjukvården numera undviker begreppet »banta« så framstår alltjämt långsiktigt förändrade levnadsvanor som den självklara grunden för att motverka övervikt och fetma.
