Under sommaren kan det bland det vanliga på en akutmottagning dyka upp helt andra, ovanliga diagnoser för en internmedicinare. Luftvägsinfektionerna är försvinnande få, men i stället gör den varmare temperaturen och de långa dagarna att vi tillbringar mycket tid utomhus och utsätts för väder, vind och patogener som trivs när det är varmt.
Infekterade insektsbett, harpest, getingstick och huggormsbett dyker plötsligt upp i väntrummet utan fönster och påminner om sommaren där ute. I Forums stora läkarbok från 1958 kallas matförgiftningar som dyker upp under rötmånaden (cirka 23/7–23/8 enligt läkarboken) för sommarsjuka, och en och annan av dem hittar man på akuten mitt i natten. Solsting, soleksem och solsveda är kanske mindre vanliga på sjukhuset men desto vanligare i samtal med familj och vänner. Någon gång dyker en diagnospärla upp, en påminnelse från en svunnen lärobok, som man inte kan vänta med att dela med sig av till kollegorna och glädjas åt tillsammans.
En sommarkväll är det patienten med de nästan symmetriska utslagen på underbenen, utslag av purpurakaraktär. Inget ovanligt har han ägnat sig åt de senaste dagarna, bara tagit den vanliga golfrundan på eftermiddagen, och bingo! – diagnosen golfeksem eller på engelska »golfer’s rash« är ställd (träningsutlöst vaskulit eller ansträngningsutlöst kapillärit). En annan engelsk benämning som vi lär oss lutade över datorn är »Disney rash«, eftersom diagnosen ska vara vanlig efter långa sommardagar hos besökare på Disneyland. Och diagnospärlan glänser i minnet när vinterns luftvägsinfektioner gör sitt återinträde på akutmottagningen.
