I detta nummer av Läkartidningen uppmärksammas i tre artiklar att det är 100 år sedan den tyske psykiatern Hans Berger gjorde den första registreringen hos människa av ett elektroencefalogram, EEG. De karakteristiska vågmönstren orsakas av synkront urladdande neuron i hjärnans kortex. Berger visade tidigt att sömn påverkade EEG-mönstren. Det dröjde dock till 1950-talet innan man kartlade de i dag välkända mönster som präglar de olika ytliga och djupa faserna under sömnen. 

Under de efterföljande årtiondena bedrevs omfattande forskning, och den kliniska användningen vidgades. Ett område där det fanns stora förhoppningar om att EEG skulle kunna vara diagnostiskt värdefullt, men som inte infriades, var psykiatri.

I dag är epilepsidiagnostik den främsta indikationen för EEG-undersökning. Det är viktigt att påpeka att avsaknad av epileptiform EEG-aktivitet inte utesluter en epilepsidiagnos.  

Med hjälp av AI-stödd analys har det visats att man med EEG-signaler delvis kan kontrollera proteser och rullstolar samt generera enklare text och talsyntes. Det finns studier som visar att användning av implanterbara elektroder kan ge högre precision. 

Många etiska frågor väcks i takt med ökad användning av neuroteknik även utanför sjukvården. Därför kommer det sannolikt att krävas ett regulatoriskt ramverk framgent.