Just nu är ett förslag ute på remiss om att i grundlagen, i regeringsformen, inkludera rätten till abort, vilket skulle signalera betydelsen av denna rättighet. Det viktigaste för abortsökande är dock själva abortlagen, som anger hur, när och av vem abort erbjuds. Ett förslag till en uppdaterad och moderniserad version är också ute på remiss, 50 år efter den nuvarande.
Inskränkningen av kvinnors reproduktiva rättigheter i USA har medfört ett behov av att tydliggöra de skyldigheter som vårdgivare faktiskt har. Motståndare till abort uppvisar stor uppfinningsrikedom när det gäller att försvåra tillgången till abort. Ett exempel är de barnmorskor som önskat avstå från att medverka i abortvård genom att hänvisa till samvetsfrihet. Det tillåts inte i Sverige, men i många andra länder. Ett annat sätt är att kräva »betänketid« av den abortsökande, vilket också förekommer i många länder. Det är därför viktigt att alla dessa möjliga förbehåll adresseras i en förändrad abortlag.
Ytterligare ett sätt att försvåra tillgången till abort är att strypa tillgången till abortpillret mifepriston. Den nya hälsoministern i USA har öppnat för att undersöka om läkemedlet verkligen är säkert. Mifepristons säkerhet har visats i mängder av studier, men när den högsta företrädaren för hälsovården sprider tvivel om det förloras ju tilltron till såväl profession som myndigheter. Sådant är svårt att adressera i en lagtext. Hur kan vi bemöta uppenbara lögner? Det är en utmaning vi måste ta på allvar.
