Nyfikenhet krävs för att formulera nya hypoteser
Som läkare förväntas vi arbeta enligt ett vetenskapligt synsätt och evidensbaserade metoder. På många arbetsplatser pratas det ofta om hur vardagen ska gå ihop, men mer sällan om den kultur som styr hur forskning och fortbildning faktiskt blir till och sedan omsätts i klinisk praxis. Hur gör vi för att bäst skapa förutsättningar för att bejaka den nyfikenhet som krävs för att formulera nya hypoteser och därefter pröva dem?
Naturligtvis behövs vissa formella förutsättningar, som finansiering och tid, men för att ens våga komma i gång krävs framför allt mjuka värden och en öppen kultur där man törs ifrågasätta, pröva och eventuellt göra fel. En tillåtande atmosfär där handledning inte enbart handlar om produktion utan också om att fostra självständigt tänkande. Organisationskulturer där vi vågar testa nya idéer och där vi erkänner att lärdomar från misslyckade hypoteser är minst lika viktiga som de som bekräftas.
Många studenter och kollegor jag har mött har varit nyfikna på forskning, men blivit avskräckta. Flera verkar tro att det måste bli perfekt från början. Det är i sådana stunder som det behövs inspirerande och uppmuntrande kollegor och chefer. Personer som kan hjälpa en att förhindra att det bästa blir det godas fiende. Folk som förstår att det är viktigt att avsätta tid och energi för att lära sig och pröva nya saker, eftersom en del av det som är tidig forskning och utveckling i dag blir etablerad behandling och verklighet imorgon.
