»Så spar vi sjukvårdens resurser«
Vi vet alla att sjukvården står inför utmaningar när befolkningen åldras, samtidigt som det blir allt svårare att rekrytera personal. Vi har länge pratat om god och nära vård, utan att se något systemskifte från sekundär- till primärvård. Är det dags att i stället rikta strålkastaren mot gränsytan sjukvård–egenvård? Till vad behövs egentligen sjukvårdens resurser i en tid när all världens kunskap är en knapptryckning bort och vem som helst kan köpa en bra blodtrycksmätare?
Högt blodtryck, övervikt, oro, värk och lindrig nedstämdhet är inte sjukdomar. De är vanligt förekommande fenotyper i befolkningen, som förvisso kan medföra risk för framtida sjukdom. Prevalensen beror inte på bristande tillgång till sjukvård, utan på omgivningsfaktorer. Samhällsåtgärder, i kombination med egenvård, har därmed större förutsättningar att leda till bevarad hälsa än sjukvårdsåtgärder.
Det finns receptfria läkemedel mot värk. Kanske är det dags att även tänka receptfria läkemedel mot högt blodtryck, övervikt och nedstämdhet? Som motprestation kan individen (eller apoteken) avkrävas rapportering av läkemedelsanvändningen och dess effekter till kvalitetsregister. Det bör kunna göras med hög grad av automatik.
Så spar vi sjukvårdens resurser till de med störst behov – äldre, multisjuka och socialt utsatta individer – och de sjukdomar som kräver avancerad diagnostik och behandling. Kanske underlättar det även rekryteringen av våra framtida kollegor?
