Våga göra avsteg
Vårdprogram, lokala riktlinjer och pm är bra verktyg för att lägga grunden för en hög miniminivå av vård. De borgar för jämlik vård oberoende av vem patienten möter. I synnerhet som ny och oerfaren läkare är dokumenten ett enormt stöd för att fatta så bra beslut som möjligt. De måste dock användas med kliniskt omdöme och kunna anpassas till lokala förutsättningar samt just den patient man har framför sig. Det som kan verka optimalt i teorin när ett policydokument författas av nischade specialister kan vara svårt att praktiskt genomföra när det ska implementeras brett. Samsjuklighet och andra omständigheter kan exempelvis innebära att din aktuella patient inte passar in i den allmänna algoritmen.
Under vår långa utbildning till läkare förväntas vi lära oss att väga sannolikheter, förstå bias och hantera osäkerhet. Det professionella hantverket handlar till stor del om att veta skillnaden mellan att vara följsam och att vara feg. Det senare leder till defensiv medicin, som är kostsam och riskerar ta våra begränsade resurser från dem som behöver dem mest.
Minst lika viktigt som det är att känna till rutinerna och följa dem är också att veta när man kan och bör göra avsteg från dem. Det senare är betydligt svårare och kräver gott omdöme, som ofta följer av trygg kollegial lärandemiljö och klinisk erfarenhet. Det är viktigt att vi påminner varandra och framför allt våra juniora kollegor om att beslutsstöd helt enkelt bara är stöd och att de inte får ersätta kritiskt tänkande och eget beslutsfattande.
