I serien Läkartidningen 100 år beskrev Torbjörn Lundman utvecklingen av svensk kardiologi, som den återspeglats i Läkartidningen (32–33/2004, sidorna 2470-5). Han nämner där den förste svensk som erhöll ett nytt hjärta (LT 38/1982, sidorna 3315-9). Det fall som vi beskrev var dock inte det första, men vi hade turen att få ta hand om det första lyckade fallet.
En manlig patient från Stockholm remitterades till Stanford, Kalifornien, där han hjärttransplanterades hösten 1980. Han avled efter några veckor, i hjärttamponad. Därefter transplannterades en kvinna i Harefield, London, på remiss från Göteborg. Operationen lyckades, men postoperativt fick hon en grav anoxisk hjärnskada med bestående men. Hon återkom till Sverige, men såvitt jag minns förblev hon sjukhusbunden.
Vårt fall var en 49-årig man med dilaterade kardiomyopati. Efter utredning i Västerås och Uppsala remitterades han till Harefield och genomgick hjärttransplantation våren 1982. Patienten mådde bra efter ingreppet och kunde återgå i arbete som målare. De fortsatta kontrollerna sköttes i Västerås och Uppsala, där vi bl a utförde ett 10-tal myokardbiopsier utan komplikationer. Biopsimaterialet flögs till patolog i Harefield. Vid denna tid var 5-årsöverlevnaden 50 procent. Vår patient blev successivt sämre under 1985 och avled hösten samma år.
Den första hjärttransplantationen i Sverige utfördes 1984 i Göteborg, med givarhjärta från annat land.