I Läkartidningen 3/2005 (sidan 153) framför Göran Sjönell synpunkter som inte kan få stå oemotsagda. Han citerar en norsk undersökning av Zahl, Strand och Maehlen med påståendet att 30 procent av screenad bröstcancer i Sverige skulle vara överdiagnotiserade. Eftersom ingen diagnos blir slutgiltig utan undersökning av patolog är det i grund och botten ett underkännande av svenska patologers kompetens. Mammografi är endast en metod att uppspåra misstänkta cancerfall och ingår i den kliniska trippeldiagnostiken.

Bröstcancerscreening 1969
Jag har varit klinisk patolog sedan 1957 och var den förste patolog som 1969 kom i kontakt med bröstcancerscreening, där mammografi ingick som en del för att senare bli huvudmomentet. Min erfarenhet får således anses vara betydande. Jag har hela min verksamma tid följt ämnet;mitt sista arbete om bröstcancerklassifiering skrev jag efter min ålderspensionering och det publicerades i Pathology Reasearch and Practice 1997;193:485-90.
För att kontrollera kvaliteten på vår diagnostik i Gävle granskade jag blint, tillsammans med Paul Peter Rosen från Sloan-Kettering Memorial Cancer Center i New York, preparat från 1000 patienter som genomgått mammografi. Materialet är på grund av tidsbrist ej publicerat, men tillfredställde våra uppdragsgivare. Härmed är det visat att vår diagnostik håller samma höga klass som den hos en ledande amerikansk patolog.
Jag är på grund av sjukdom bunden till min bostad och kan ej ta mig till bibliotek. Jag har ej kunnat ta del av de norska kollegernas artikel i original och vet ej vad den grundar sig på.

Bör vara specialist
Jag anser dock att man för att kunna kritisera ett material bör vara specialist inom området – i detta fall patolog. Helst bör man sjäv ha eftergranskat de aktuella preparaten. Jag har sett alltför många fall där icke-patologer dragit fullständigt felaktiga slutsatser av material, där de ej haft tillräcklig insikt i patologi eller samarbetat med sådan expertis.