Tack för viktiga synpunkter från överläkare Börje Bager. Vi har i vår artikel inte alls diskuterat aspekten föräldraskap hos vuxna med lindrig utvecklingsstörning.

Behov av mer forskning
Frågan är synnerligen angelägen och belystes genom Bagers egen inventering i Skaraborg [1], som bla visade att prevalensen av barn till mödrar med lindrig utvecklingsstörning var minst 1,4/1000. Det är en barngrupp med, som Bager framhåller, betydande risk att fara illa. Det finns många viktiga vuxenaspekter på detta funktionshinder, och lindrig utvecklingsstörning har identifierats som »a much under-researched area« i relation till dess kliniska betydelse (Medical Research Council, UK, 1993, refererad i [2]).
Precis som Bager ser vi stora behov av genomtänkta program – en »vårdkedja upp i vuxenlivet« – utvecklade i samarbete mellan bla gymnasiesärskola, ungdomsmottagning, socialtjänst, psykiatri och habilitering.
Olika aspekter på lindrig utvecklingsstörning, bla särskilda ungdomsfrågor, diskuterades vid årets mötesdagar i Svensk neuropediatrisk förening. En arbetsgrupp bildades, och intresserade är välkomna att delta i ett informellt möte som vi planerar skall äga rum i samband med mötet med European Paediatric Neurology Society (EPNS) i Göteborg i september.

Rättspsykiatriskt undersökta
Vi vill också tacka Fredrik Hedén som belyser en annan mycket viktig aspekt utifrån egen studie av andelen med lindrig utvecklingsstörning bland personer som blivit föremål för rättspsykiatrisk undersökning. Majoriteten av dessa hade ytterligare psykiatriska diagnoser och bedömdes vara allvarligt psykiskt störda.

Viktigt identifiera tidigt
Vi är tacksamma för att vår artikel lett till en vidgad diskussion om behovet av att identifiera funktionsnedsättningen. Vi behöver sträva mot att barn med lindrig utvecklingsstörning får sina svårigheter bekräftade så tidigt som det är möjligt att göra en säker bedömning. Man behöver då samtidigt ta ställning till förekomst av eventuella adderande funktionsnedsättningar. Då ges möjlighet till anpassad skolgång, olika typer av stödinsatser, psykologiskt och socialt, och en medicinsk uppföljning.
Särskilda kombinationer av funktionsnedsättningar kan, som Hedéns studier visar, få mycket allvarliga följder. En särskild risk föreligger också för de barn och ungdomar som inte får nödvändigt stöd i sin familj. I utredningen behövs läkare och psykolog med särskild erfarenhet av utvecklingsavvikelser/ »developmental disorders«.
Kunskap hos lärare är en annan avgörande faktor så att man i skolan beaktar möjligheten av bakomliggande kognitiva svårigheter hos elever med olika former av skolproblem.