Det kan finnas anledning att knyta an till artikeln »Barn med lindrig utvecklingsstörning i grundsärskolan. Toppen av ett isberg?« i Läkartidningen 6/2005 (sidorna 382-5). Barn med lindrig utvecklingsstörning [1] befinner sig i en gråzon där osäkerhet råder om avgränsningar mot normalbegåvning och mot andra neuropsykologiska tillstånd som tex ADHD. Tack vare Elisabeth Fernell och medarbetare har denna gråzon blivit föredömligt belyst via flera studier inom Storstockholmsområdet. I den nu aktuella artikeln diskuteras bl a dessa barns förutsättningar att genom en »vårdkedja« få det stöd och den undervisning som kan ge bättre möjligheter att kunna klara ett anpassat arbete i vuxenlivet.

Förbereda på föräldraskap
Vad som däremot inte diskuterats är vilket stöd och vilken undervisning som kan förbereda dessa ungdomar på ett framtida föräldraskap. För det är just dessa ungdomar med lindrig utvecklingsstörning [2] som genom sitt funktionshinder kan ha stora svårigheter att klara ett föräldraskap, framför allt utan stödinsatser. Det är deras barn som är i farozonen att få en uppväxt på sparlåga med betydande risk att fara illa. Av dessa kvinnliga särskoleelever är det visserligen kanske bara ca 15 procent som kommer att föda barn [2], men gruppen personer med lindrig utvecklingsstörning kan, enligt diskussionen i den aktuella artikeln, också vara större, vilket också leder till fler föräldraskap.
Socialstyrelsen har helt nyligen utkommit med kunskapsredovisningen inom området »Föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn – vad finns det för kunskap?« [3]. Socialsyrelsen kommer att följa upp med en vägledning till stöd för professionellt verksamma som kommer i kontakt med barn som har föräldrar med utvecklingsstörning

Vad kan särskolan göra?
Vad kan då särskolan göra för att förbereda unga elever inför ett kommande föräldraskap?
Det första är att lära ungdomarna att förstå sin förmåga och sina svagheter inom funktionshindrets ram, ett handikappmedvetande om man så vill, men också lära dem att ta emot stöd när de är osäkra (något som vi alla gör i experternas tidevarv). Detta kräver dock att det finns ett gensvar, ett nätverk, ett samhällsansvar, en förlängd »vårdkedja«, upp i vuxenlivet.
Det andra som särskolan kan göra är att ge undervisningen i särskolans högstadium och gymnasium en starkare inriktning mot att klara vuxenlivets olika delar, bla föräldraskapet. Förslagsvis borde särskolan ha ett särskilt program för undervisning i föräldraskap och då samarbeta med de kommunala ungdomsmottagningarna som efter fortbildning i förhållningssättet till utvecklingsstörda bör kunna stå för kunskap om frågor kring puberteten och övergången till vuxenlivet.

Bilden inom socialtjänsten
Inom socialtjänsten upplever man familjesituationer med mödrar med utvecklingsstörning och deras barn som de mest problemfyllda och svåraste att handlägga, och ca 40 procent av barnen [3, 4] behöver utnyttja den alternativa möjligheten av ett familjehem. Det finns därför all anledning att arbeta förebyggande.