I Läkartidningen 10/2005 (sidorna 772-3) beskrivs två fall av bitskador, där behandlande läkare kritiseras av HSAN och fälls för sin handläggning. I ett kort referat måste naturligtvis Ansvarsnämndens utlåtande bli något ofullständigt. Och en rubriksättning blir lätt väl kategorisk.
Olika handläggning
Det torde vara allmänt accepterat att t ex hundbett i ansiktet med nödvändighet kräver en annan handläggning än ett bett som träffar leder eller senor eller deras närmaste omgivning. I ansiktet ses inte sällan mutilerande bit- och lacerationsskador, vilka kräver omedelbar mycket sparsam revision följd av primärsutur med syftet att i möjligaste mån återställa utseende och funktion. Många gånger uppnås på så sätt en tillfredsställande primärläkning även av avancerade skador, och krävs senare plastikkirurgisk korrigering är det väsentligt att i möjligaste mån substansdefekter inte har uppkommit.
Vad gäller antibiotikaprofylax kan noteras att vid symposium om bitskador i ansiktet vid Riksstämman för ett par år sedan var rekommendationen:
Människobett – alltid antibiotika
Kattbett – eventuellt antibiotika
Hundbett – sällan antibiotika
Oftast gott resultat
Min personliga erfarenhet av bitskador inom ansiktet, orsakade av hund, katt, människa och häst, är att ovanstående behandlingsprinciper oftast ger ett gott resultat även vid relativt omfattande skador. Under nästan fyrtio år har jag aldrig sett en klinisk infektion som äventyrat önskad läkning.
