Akut dövhet (sudden deafness), akut ensidigt balansbortfall (vestibularisneuronit) och perifer ansiktsförlamning (Bells pares) är tre neurologiska katastrofer som oftast handläggs av öron-, näs- och halsläkare. Alla tre tillstånden har hittills i majoriteten av fall haft okänd genes. Det är därför lättförståeligt att diverse olika behandlingsmetoder har kommit att användas, och konsensus härvidlag har ej uppnåtts.
Artikeln i Läkartidningen
Det är därför av stort intresse när Läkartidningen i 10/2005 under avdelningen Klinik och vetenskap publicerar en artikel med rubriken »Behandling av facialispares – evidensbaserade rekommendationer«. Artikeln visar sig i huvudsak vara ett referat av en artikel i BMJ (2004: 329:553-7). Under rubriken »Clinical review« beskriver där två engelska otologer, Holland och Weiner, hur de utreder, behandlar och följer upp sina patienter med Bells pares. Ett antal källor i litteraturen anges och värderas, och författarna konkluderar att Bells pares förbättras efter behandling med kombinationen aciklovir och prednisolon, och de rekommenderar därför denna terapi.
Enighet råder om vikten av att skydda ögats hornhinna vid ansiktsförlamning och även om vikten av att dessa patienter ges ett gott psykologiskt stöd. Vid kvarstående läkningsdefekter kan inkoppling av plastikkirurg, logoped, sjukgymnast eller psykolog vara motiverad.
Sedan många år har en del av dessa patienter försöksvis behandlats med kortikosteroider, på senare år även med antiviral terapi. Detta har mestadels skett utanför kontrollerade studier, men sedan cirka tio år har även mer eller mindre väl kontrollerade studier publicerats. Till exempel har vissa studier visat bättre läkning med steroidbehandling, andra sämre.
Kritik mot BMJ-artikeln
BMJ administrerar via e-post ett system som möjliggör snabba repliker och kommentarer till publicerade artiklar. Dessa kan studeras på Üwww.bmj.comY´. Redan veckan efter publiceringen inkom tung kritik mot delar av Hollands och Weiners artikel från flera välrenommerade författare. Framför allt menade dessa att vi idag inte har underlag för att beskriva behandling med kortison och antivirala medel som evidensbaserad!
MJ Burton, huvudansvarig för ÖNH-sjukdomar inom Cochrane-gruppen, framhåller att denna grupps genomgångar såväl 2002 som 2004 inte funnit evidens för sådan behandling och tillägger att man till och med är överraskad över att BMJ över huvud taget publicerat artikeln!
Olycklig rubriksättning
Mot denna bakgrund ter sig referatet och framför allt rubriksättningen i Läkartidningen olycklig. Artiklar under »Klinik och vetenskap« har en tendens att jämställas med »vetenskap och beprövad erfarenhet«, vilket i det aktuella fallet innebär att annan eller avstående från medicinsk terapi skulle kunna leda till medikolegala konsekvenser.
Avvakta de pågående studierna
Som Malou Hultcrantz skriver pågår stora högkvalitativa studier av behandlingen vid Bells pares i Frankrike och Norden, men också i Skottland (där sir Charles Bell gav namn åt åkomman för drygt 180 år sedan). Är det inte rimligt att vi för närvarande accepterar våra kunskapsbrister, behåller tills vidare de behandlingsprinciper vi har erfarenhet av och med stora förväntningar och öppna sinnen avvaktar resultaten från de pågående stora randomiserade studierna, beskrivna i Hultcrantz artikel?
