Eva Dicander m fl framför i sitt brev tanken att det är vissa ämnen i vindruvornas skal som ger upphov till de positiva hälsoeffekterna av måttlig vinkonsumtion. Denna uppfattning delar de med flera forskare som tror att de positiva effekterna beror på förekomsten av olika antioxidanter i vin, exempelvis resveratrol [1]. Men hittills har ingen publicerat några konklusiva studier på människor, även om intressanta djurstudier genomförts [2]. De flesta alkoholforskare menar att de positiva effekterna av måttlig alkoholkonsumtion beror på alkoholen i sig, och att dessa är oberoende av dryckestyp [3].
Studier av helnykterister
Uppgiften om 90- och 100-åringar i Vita Bandet och andra nykterhetsorganisationer är intressant. Även om många epidemiologiska studier finner högre dödlighet bland helnykterister, så gäller detta inte alla. I en studie av norska sjundedagsadventister [4], finner man väsentligt lägre dödlighet i hjärt–kärlsjukdomar, liksom lägre total dödlighet. I en annan studie av norska medlemmar av IOGT [5] fann man 19 procent lägre total dödlighet, och 15 procent lägre hjärt– kärldödlighet.
Det står klart att dessa grupper har en allmänt sund livsstil; det är inte lätt att här avgöra i vilken grad frånvaron av alkohol bidrar till eller minskar risken för ohälsa och död. På samma grunder kan konstateras att liknande tolkningssvårigheter föreligger i flertalet epidemiologiska studier som rapporterat skyddande effekter av måttlig alkoholkonsumtion.
Några artiklar som blandar ihop helnykterhet med måttlighetsdrickande känner jag inte till. Däremot är det ett problem att det i många studier inte går att särskilja helnykterister från dem som dricker mycket litet eller sporadiskt, trots att det visat sig att dessa grupper har olika risk. De som dricker sällan är en betydligt mer riskutsatt grupp, med sämre prognos än helnykteristerna. Här handlar det ofta om människor som med stigande ålder drabbas av krämpor och till följd av detta drar ner på sin alkoholkonsumtion, även om de vid enstaka tillfällen kan dricka litet [6].
Publicerad:
Läkartidningen 15/2005
Lakartidningen.se