Det är med stort intresse som vi tagit del av Läkartidningens artikelserie om intimkirurgi. Vi har sedan flera år uppmärksammat dessa frågor i en rad motioner i riksdagen. Dessvärre utan att ha fått särskilt mycket gehör.
Autonomi och ansvar
Debatten om intimkirurgi har tenderat att utanför den medicinska sfären bli en fråga om självbestämmande och moral. De som liksom vi velat se över och eventuellt reglera intimkirurgin, och plastikkirurgi utan medicinsk indikation, anklagas ofta för att vilja inskränka vuxna människors rätt att bestämma över sina kroppar. Det är självfallet så att vi inte misstror vuxna människors möjlighet att fatta beslut om de vill få olika skönhetsoperationer utförda, men dagens situation och debatt är alltför förenklad enligt vår mening.
Vår utgångspunkt är att det finns anledning att diskutera hur självvalda de kosmetiska ingreppen egentligen är. Vi kan konstatera att många av de ingrepp som beskrivs i medier och reklam handlar om att uppnå ett konstlat ideal. Kvinnor som har gigantiska bröst och trådsmal midja eller en vuxen kvinna med ett underliv som en flicka. De underläggande värderingarna till dessa skönhetsideal är enligt vår mening betänkliga.
Professionen inom detta område hänvisar konsekvent till att bedömningar görs av vederbörandes psykiska hälsa och förmåga att fatta rationella beslut. Men i de ärenden i HSAN och Patient-skadenämnden vilka vi kunnat ta del av ser vi patienter som fått upprepade behandlingar och ingrepp trots stora risker för bl a känselnedsättning i det opererade området. En biverkan som väl nästan får ses som naturlig efter ett upprepat antal ingrepp. Det är patienter som uppenbart inte kan bli nöjda trots behandlingar och där ansvarig kirurg inte satt stopp. Vi menar därför att det inte räcker att utesluta psykisk sjukdom eller beslutsoförmåga utan att gränsen måste dras mycket tidigare.
Etisk medvetenhet
För att återknyta till en av Läkartidningens artiklar, »Estetiska och sexuella motiv godtas – men inte religiösa«, om kvinnor som vill förändra sina blygdläppar, så kan vi konstatera att ett stort ansvar vilar på behandlande läkares axlar. Då lagen ger utrymme att utifrån motiv påverka om ett intimkirurgiskt ingrepp kan utföras krävs en hög grad av etisk medvetenhet. En medvetenhet som vi tror måste genomsyra hela den kosmetiska kirurgin, och vi vill betona att vi här talar om icke medicinskt motiverade ingrepp.
Vi har svårt att se någon annan disciplin inom kirurgin utföra ingrepp uteslutande för att patienten vill det. Den hållningen önskar vi mer skulle genomsyra plastikkirurgin istället för att underblåsa de konstlade skönhetsideal som alltmer dominerar.
