I Läkartidningen 16/2005 pläderas på ledarplats för utbyggnad av företagshälsovård, och det låter bra: speciellt tänker man förstås på sjukskrivningarna, att kunna motarbeta dem genom förebyggande och rehabilitering så nära arbetslivet som möjligt. Och de intressanta resultaten från Stora Enso under senare år har stimulerat till att tänka på företagshälsovården som ett möjligheternas fält.
Men vad som inte berörs i ledaren är det faktum att företagshälsovården ibland kan få en märkligt paradoxal funktion: inte bara förebygga och förkorta sjukskrivningar utan tvärtom, alltså underbygga, förlänga och kraftfullt förhindra avslutning av sjukskrivningar på annat sätt än genom sjukersättning (dvs det som tidigare hette sjukbidrag och förtidspension).

Förlänga sjukskrivningarna
Jag har själv varit med om detta. Som företagsläkare i en kommun fick jag snart klart för mig att min uppgift alls inte var att föra de sjukskrivna tillbaka till arbetet utan precis den motsatta: att förlänga sjukskrivningarna. När jag tvekade inför detta kom det påtryckningar: företagshälsovårdens verksamhetschef talade tydligt om att kunden alltid har rätt, och om jag inte följde den principen så skulle det hela ordnas mig förutan. Och så blev det: kollegor som hade ett knivigare läge än jag ställde upp och sjukskrev. Det gällde att verkställa sjukskrivningar, och mina dubier med tanke på vetenskap och beprövad erfarenhet var min privatsak och bara störande.

Arbetsgivarens önskemål
Långtidssjukskrivning är ett naturligt önskemål från arbetsgivare när ekonomin knakar. Det blir billigare för arbetsgivaren med långtidssjukskrivning än om personal ska avvecklas som friskförklarade. Än värre det blir väl inom kort när den nya avgiftsregeln, att arbetsgivarna ska stå för 15 procent av sjukkostnaden, slår igenom. Trycket på att utverka långtidslösningar, det vill säga sjukersättningar, kommer rimligen att öka.
Det är värt att beakta att följden av den förändrade avgiftsregeln kan bli delvis annorlunda än man tänker sig. Inte bara ökad hälsosam satsning på prevention och rehabilitering kan bli resultatet. Det kan också bli fråga om mer av det slags kvasimedicinska verksamhet som jag nämnt ovan.

Ökad »sjukdomifiering«
Resultatet av långa sjukskrivningar av här diskuterat slag blir ökad »sjukdomifiering«, en term som en psykiaterkollega nyligen införde, med avtagande i stället för tilltagande »friskdom«. I vissa fall kan kroniskt lidande uppkomma med minskad initiativförmåga och självkänsla, depression, ångest och till slut spärr mot sociala kontakter.
Invalidiserande ovilja att ens korta stunder vistas utanför bostaden förekommer. Den sjukskrivna kan bli så rädd för att möta något bekant ansikte att hon eller han i värsta fall får »vallas« på neutral ort under helgerna, om någon anhörig orkar med, för att överhuvudtaget komma utanför bostaden; det tar ett par år av sjukskrivning, men det händer. Jag har mött problemet.