Kollegan Jan Söderström uppfattar min kommentar om mammografiscreening och överdiagnostik av invasiv bröstcancer som ett underkännande av svenska patologers arbete. Så är det inte alls. Söderström missuppfattar vad jag skrev, kanske därför att jag var otydlig i definitionen av begreppet »överdiagnostik«.
Förenklat kan man säga att begreppet används både för att beskriva »onödig« diagnos och »felaktig diagnos«. Det Zahl och medarbetare (BMJ 2004; 328: 921-4) menar med överdiagnostik (overdiagnosis) är »onödig diagnostik« – »without screening these cases would not have been detected during the patient´s lifetime«. Det Söderström skriver om är »felaktig diagnostik» och det är sålunda inte fallet i den aktuella debatten. Ingen skugga faller över de skickliga svenska patologerna i denna fråga.

Studien av Zahl och medarbetare
Zahl och medarbetare har studerat den svenska årsincidensen i invasiv bröstcancer och funnit att den legat på ca 180 fall per 100 000 kvinnor/år i åldern 50– 69 år under åren 1970–1986 och därefter successivt ökat till ca 300 under 1987–2000, en ökning med 45 procent. I åldersgruppen 70 år ligger incidensen stilla på ca 300 fall per 100 000 kvinnor per år från 1971 till 2000.
Den förväntade minskningen (när diagnosen tidigareläggs med screening) i åldern 70 år har uteblivit. Zahl och medarbetare tolkar det som att cirka var tredje kvinna som får diagnosen invasiv bröstcancer efter mammografiscreening, får en diagnos som inte påverkar deras livscykel och därmed måste betraktas som »overdiagnos«, eftersom screeningen inte inneburit någon minskning av insjuknandet i bröstcancer senare i livet.

Om analysen är riktig
Det kan finnas anledning att reflektera över de norska kollegornas analys. Är den riktig (!!) betyder det att cirka 1000– 1500 kvinnor i Sverige varje år får diagnos och behandling för invasiv bröstcancer i onödan, en diagnos som dessutom ofta leder till långtidssjukskrivning och förtidspension. Räknar man bakåt sedan screeningprogrammet började, i början av 1990-talet, rör det sig om >10 000 kvinnor i åldern 50–69 år. Detta som ett resultat av Socialstyrelsens rekommendationer.

Nya rapporter på gång
Nya kritiska forskningsrapporter om mammografiscreening är på väg från Norge och Danmark. Några svenska kritiska studier är knappast att vänta eftersom mammografilobbyn med stöd av Cancerfonden och Socialstyrelsen effektivt stoppat sådana i vårt land. Sista ordet om mammografiscreeningen och dess effekter i Sverige är dessbättre inte sagt – tack vare forskare i våra grannländer.