Fyra organisationer, dvs Högskoleverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Socialstyrelsen och Sveriges läkarförbund, är alla överens om att en framtida läkararbetsmarknad i balans endast kan nås genom en kraftig nettoimmigration av läkare. Den fråga som återstår att besvara är huruvida en framtida balans kan nås genom enbart immigration av utländska läkare eller om dimensioneringen av den svenska läkarutbildningen behöver ökas. Endast Sveriges läkarförbund bedömer att situationen kan lösas med enbart immigration. Läkartidningen menar (ledare, 16/2005) att Socialstyrelsen inte har ett seriöst beräkningsunderlag vad gäller den framtida migrationen av läkare till Sverige.


Socialstyrelsens prognoser

Den framtida migrationen av läkare är mycket svårt att bedöma. Därför har Socialstyrelsen valt att göra två prognoser när det gäller den framtida tillgången på läkare, en med migration och en utan. Socialstyrelsen har mycket seriöst analyserat all offentlig migrationsstatistik i detta ämne. Detta finns utförligt beskrivet framförallt i Socialstyrelsens prognosrapport som lämnades till regeringen 2004 »Prognos över sysselsatta …«. Även i Socialstyrelsens årsrapport till regeringen, »Årsrapport NPS 2005« analyseras migrationen ingående.


Tillgång och efterfrågan

Immigrationen av läkare till Sverige bestäms i huvudsak av arbetsmarknadssituationen i både landet som läkaren lämnar och i Sverige. Skulle en situation uppstå där tillgången och efterfrågan på läkare närmar sig varandra minskar därmed sannolikheten för migration. I princip ger nettomigrationen på så sätt en fingervisning om hur mycket den svenska läkarutbildningen kan öka utan att balansen på den svenska läkararbetsmarknaden påverkas.

1. I Europa bedöms efterfrågan på läkare vara, eller inom en snar framtid bli, större än tillgången. Detta gäller i princip alla länder, och tillgången beräknas till och med minska i ett antal länder från och med 2010. Dagens immigration till Sverige från i huvudsak Danmark, Tyskland och Polen är därför högst osäker i ett framtida perspektiv. Arbetsmarknadsströmmar vänder snabbt, och så sent som 1999 var nettoimmigrationen av läkare till Sverige negativ.

2. Läkare med utländsk utbildning har i mycket stor utsträckning sökt sig till de tre storstadsregionerna. Att lösa obalanser på arbetsmarknaden i glesbygden med immigration ter sig därför osannolikt. Den aktiva utlandsrekryteringen av läkare visar dock på ett annat mönster. Men inom EU ser man inte positivt på detta, eftersom sådan rekrytering ofta sker från länder som själva har svårt att rekrytera läkare.

3. En förändring av utbildningsdimensioneringen i Sverige idag påverkar arbetsmarknadssituationen tidigast år 2011. Socialstyrelsen anser att den svenska läkarutbildningen bör utökas omgående. En strategi som bygger på fortsatt mycket kraftig immigration är osäker och gör Sverige sårbart och löser inte heller obalanser på läkararbetsmarknaden.

Att Sveriges läkarförbund och Läkartidningen inte drar samma slutsatser som Socialstyrelsen är inte anmärkningsvärt, framtiden är som bekant osäker och ger utrymme för olika tolkningar. Däremot är det högst beklagligt att Läkartidningen försöker ta enkla poäng genom att ge sken av att Socialstyrelsens bedömning inte utgår ifrån ett seriöst beräkningsunderlag.