Per-Uno Malmströms inlägg rörande vår artikel om S-PSA-utfallet på en urologmottagning är intressant och innehåller många tänkvärda kommentarer. Det är dock viktigt att komma ihåg att studien handlar om enbart utredning av patienter med symtom eller PSA-förhöjning remitterade för utredning till en urologmottagning. Detta innebär att patienterna är selekterade och bedömda av en annan läkare, som anser att patienten behöver bli undersökt av en urolog.
Har inget bättre verktyg idag
Vi har idag inget bättre screeningverktyg än S-PSA för att kunna prioritera patienter remitterade till urolog. Köerna till urolog är på många håll långa, och väntetider på 1–2 år är inte ovanliga. Det innebär att remisserna måste prioriteras på ett adekvat sätt för att de med stor risk att ha en prostatacancer skall slippa stå i kö alltför länge. I vår studie fann vi ingen korrelation mellan något symtom från urinvägarna och prostatacancer. Därför bör S-PSA ingå i remissen till urolog för patienter med symtom från urinvägarna. Det föreföll också som om patienter med S-PSA-stegring utan vattenkastningsbesvär angivna i remissen hade en ökad risk att ha prostatacancer, varför dessa patienter bör prioriteras.
Oron behöver stillas
Patienter är ofta oroliga för att symtomen är uttryck för en cancer, och det är därför de kontaktar sjukvården. Denna oro behöver stillas och får vägas mot risken att hitta en icke-signifikant cancer. Vad vi vet har vi idag inga riktigt bra kriterier för att avgöra om det är en cancer »som inte behöver upptäckas« eller inte. Många studier har funnit att av alla diagnostiserade prostatacancerfall hittas 10–20 procent bland patienter med S- PSA 4 µg/l. Sannolikt är det en ökad andel av dessa tumörer som är icke-signifikanta, framför allt hos äldre män, än bland dem med högre S-PSA, men detta är inte helt klarlagt.
Vi håller med om att man idag inte skall börja med allmän screening för prostatacancer, utan ytterligare studier krävs. Vi vill återigen påpeka att vår studie inte berör screeningsituationen utan handlar om hur vi utreder patienter som remitteras till urolog och vad vi finner där.
Sänkt gräns av värde för män yngre än 65
Vi anser att S-PSA ingår i utredningen av män med symtom från urinvägarna och att S-PSA kan fungera som ett verktyg för att prioritera patienter i en situation där inte alla kan få ett nybesök inom rimlig tid. Att sänka S-PSA-gränsen från 4 till 3 µg/l innebär att man hittar fler prostatacancerfall bland patienter remitterade till urolog, vilket rimligen är av värde för män yngre än 65 år.
Publicerad:
Läkartidningen 26/2005
Lakartidningen.se