Den gyllene regeln »Primum non nocere« (viktigast av allt: att inte skada) måtte väl gälla även försäkringsläkare, även om dessa inte omfattas av Hälso- och sjukvårdslagen (HSL).
Jag reagerade, precis som Sven Larsson (LT 20/2005 sidan 1563), kritiskt på att ett antal försäkringskasseläkare i Västernorrland snabbt slungade ut ett budskap i Dagens Nyheter om en långtidssjukskriven kvinna som inte var deras patient. För mig kändes deras agerande som »skjut först, fråga sedan«.
Lite ödmjukhet hade varit klädsam, om de nu alls hade behövt gå ut dagspressen. Istället har de tvärsäkert uttalat »vi finner att« vederbörandes engagemang i bildandet av Feministiskt initiativ »inte är förenligt med hel avsaknad av arbetsförmåga i enlighet med socialförsäkringens regelverk«.

Konstruerat försvar
Försäkringsläkaren Bo Mikaelsson (LT 22/2005 sidan 1759) kallar detta för att »uttrycka rimligt tvivel«, vilket känns som ett konstruerat försvar för ett oetiskt agerande. Han påstår också »att ingå i styrelsen på startsträckan för detta nätverk har rimligen uppfattats som mer än en heltidsuppgift«. Vilket underlag finns för den uppfattningen?
Försäkringskassan kräver att vi sjukskrivande läkare i alla sammanhang ska skriva våra olika intyg med noggrannhet och omsorg och inte yttra oss om sådant som vi inte har bedömt själva. Hörsägen eller andrahandspåståenden om patienten duger inte som underlag. Nog förväntar jag mig motsvarande beteende från kassans egna läkare.
Min kritik är oberoende av vad en eventuell framtida granskning av patientens fall kan ge.
Primum non nocere. För det är väl inte skjutjärnet som är läkarens första redskap?