Mycket av det som redogörs för i Sten Gibsons inlägg stämmer väl med vad som brukar framhållas i artiklar om pisksnärtsskada. Att Sten Gibsons och mina tolkningar av de besvär drabbade utvecklar skiljer sig åt beror kanske på våra skilda verksamhetsfält. Att en ortoped i första hand är inriktad på rörelseorganen är helt naturligt.
Min bakgrund, som ögonläkare med intresse för glaukomforskning, gör att cirkulation i öga och hjärna är speciellt intressant. En pisksnärtsskada är ju ett trauma där alla typer av vävnader, inklusive blodkärl och nervvävnader, är involverade. Den hypotes som ur min synpunkt bör formuleras är:
Apoptos i CNS ingår i symtombilden vid pisksnärtsskada.

Våld mot centrala nervsystemet
I det ögonblicket när huvudet kastas fram och tillbaka drabbas med all säkerhet centrala nervsystemets, inklusive medullas, nervceller och cirkulation av minst samma våld som den halskotpelare som huvudet vilar på. Det finns stöd i litteraturen för att detta efter en viss tid påverkar nervsystemets funktion [1-3].
I det akuta skedet är smärtan det som blir centrum för intresset, medan andra i begynnelsen ringa symtomgivande skador inte påkallar någon särskild uppmärksamhet – särskilt inte om patienten mest talar om smärtan och dess inverkan på vardagen. Dessutom kretsar väl tankarna en hel del kring själva olyckan, hur den gick till och hur det kunde ha gått.

Nya symtom uppträder
Allteftersom smärtan avklingar börjar andra besvär göra sig påminda. Ostadighetskänsla, tinnitus och yrsel kan i många situationer störa när man försöker återgå till vardags- och yrkeslivet. Problem med nattsömnen nämns också som bekymmer.
Med tanke på alla de olika symtom som drabbade återkommande beskriver, finner jag det svårt att tro att man bara kan härleda dem till skelett, muskler och övriga stödjevävnader. Det finns i varje fall ingen vetenskapligt redovisad grund för att dessa symptom primärt skulle vara psykiskt betingade.
Eftersom en betydande del av mina patienter består av äldre och gamla, hos vilka allehanda kroniska processer pågår, finns det en grupp att jämföra med när det gäller förändringar i och symtom från det centrala nervsystemet. Dagligen möter jag som ögonläkare patienter med försämrad blodcirkulation och dess konsekvenser i både hjärna och öga. Ögat räknas ju till centrala nervsystemet.

Naturligt att tänka på apoptos
Då jag ägnat mer än 25 år åt forskning beträffande grönstarr med öppen kammarvinkel blir det naturligt att tänka på apoptos (sk programmerad celldöd). I begynnelsen av skadeutvecklingen vid denna form av grönstarr försvinner successivt celler så obemärkt att patienten inte märker någon förlust av synfält innan en betydande del av nervvävnaden har försvunnit, och med den motsvarande synfält.
Det tar mycket lång tid (ofta mer än tio år) innan man i synnerven kan se en sådan påtaglig defekt att sjukdomsprocessen nått den punkten att en ögonläkare med utseendets hjälp kan ställa en säker diagnos (ett typiskt fall finns att studera på www.c-hit.se/glaucoma/index.htm).

Likheter i symtomen
Om man jämför de symtom som är uttryck för en ischemisk och därtill hörande degenerativ process i det centrala nervsystemet hos den ålderstigna gruppen med den symtombild som pisksnärtsskadade yngre personer anger att de drabbats av, så finns det mycket att diskutera.
Svårigheter att hitta ord anses vara ett vanligt tecken på en begynnande degenerativ process, som tar många år i anspråk (jämför skadeutvecklingen vid grönstarr) innan diagnosen senildemens är möjlig.
Om någon, som tidigare inte haft några minnesproblem, närmaste tiden efter en påkörning med pisksnärtsskada som följd, börjar klaga över minnesproblem, talar det hela för att nervsystemet, trots allt, blivit involverat i processen.
1. Hur är det med andra klagomål som yrsel, tinnitus, hörselnedsättning och sömnproblem?
2. Hur är det med de skador som inte genast ger sig till känna, utan som behöver en tid på sig för att hinna utvecklas fullt ut?

Kan knappast skyllas på ålder
Är det inte rimligt att tänka sig att ovannämnda besvär också är en konsekvens av den olycka som inträffat? Om den drabbade personen inte är särdeles gammal, tidigare varit symtomlös och att ingen i dennes släkt har drabbats av senildemens förrän i mycket hög ålder, kan man fråga sig om inte en apoptotisk process startat i nervvävnaden orsakad av olyckan och inte kan skyllas på att det är ett ålderssymtom.
Vad jag har fått höra av mina patienter genom åren om de besvär de drabbats av och som jag själv ibland ställt mig frågande inför, får jag plötsligt själv uppleva genom min egen pisksnärtsskada. Kanske skulle även den kollega som nu sitter och bedömer trafikskadade för försäkringsbolagens räkning, själv drabbad av en lagom kraftig pisksnärt, komma att fundera på om det trots allt inte finns samband som man nu förnekar?

Referenser: