Under sommaren har en debatt förekommit i Läkartidningen angående inställningen till apatiska barn.
De som inte är insatta i problematiken kan ha glädje av att känna till kontexten för fenomenet. Under år 2002 avskaffades så kallade de facto-asylskäl. De facto-skäl innebär att man inte har velat bevilja asyl på politiska grunder, något som redan var ett sällsynt undantag i svensk asylrätt i motsats till flera europeiska länder. Men det ansågs att den asylsökande av olika skäl de facto inte kunde skickas tillbaka, till exempel på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse eller av humanitära skäl.

Ändrad motivering
Jag har under många år sett asylsökande med tortyrbakgrund för dokumentation. När jag började utföra dylika undersökningar var skälen för avslag i första instans i regel att den sökande saknade trovärdighet. Nu är det vanligt att det står i avslagsmotiveringar att »vi ifrågasätter inte att du har varit utsatt för tortyr, men risken att det skulle inträffa igen anser vi vara liten …«.
När man således plötsligt i praktiken avskaffar alla asylskäl kommer det att finnas ett stort antal asylsökande i landet som är desperata. De av dem som är föräldrar klarar ofta inte att ta hand om barnen. I många fall har barnen dessutom bevittnat våld mot föräldrarna eller har egna traumatiska upplevelser, något som föräldrarna ofta inte känner till eller orkar ta in.
Det är därför inget konstigt att det plötsligt dyker upp en »ny och hittills okänd sjukdomsbild«. I motsats till vad som har hävdats är tillståndet tidigare beskrivet, bland annat av Zachary Steel och medarbetare i boken »Broken Spirits«, utgiven av Wilson & Drozdek 2004. Steel och medarbetare knyter fenomenet till den »policy of deterrence«, dvs avskräckningspolicy, som har genomförts i Australien under de senaste åren. Det skulle klart signaleras att det inte var någon idé att söka asyl.
När nu Sverige år 2003 implementerade avskräckningspolicyn uppstod därför en epidemi av »apatiska barn« som totalt överväldigade Sveriges barnpsykiatri. En del orkade inte inse allvaret utan frestades ta till opportunistiska förklaringar.

Grundläggande etiska principer
Jag tror att det är viktigt att vårdprofessionernas olika förbund ställer sig helhjärtat bakom medlemmarna och förtydligar att sjukvårdspersonal av alla kategorier aldrig får överge grundläggande etiska principer.
Tvinga politikerna att ta sitt ansvar och låt sjukvårdspersonalen följa medicinsk etik, annars vet vi inte var det slutar!