Med oro läser jag och begrundar HSANs bedömning i ett ärende kring »Delegation vid fingerskada« (HSAN 2537/04:A2), refererat i Läkartidningen 18–19/2005 (sidan 1431).

3-åring med fingerskada
HSAN beskriver omständigheterna: En 3,5-årig pojke sökte med sin mor på vårdcentral för en två dagar gammal fingerskada. Distriktssköterskan på mot-tagningen gjorde en bedömning och rådgjorde därefter med distriktsöverläkaren. Denne i sin tur gjorde en bedömning utifrån den beskrivning han fick utan att se gossen själv.
Han bedömde att sköterskan kunde ta hand om detta och lämnade över vården till distriktssköterskan. Familjen fick, efter omhändertagandet av distriktssköterskan, rådet att höra av sig igen vid behov. Då pojken återkom en vecka senare utfördes en röntgen, vilken visade på en fraktur som fick opereras av handkirurg.

Tilldelades en erinran
HSAN bedömde att läkaren borde ha undersökt fingret själv, då en sjuksköterska inte har den kompetens som behövs för att bedöma denna typ av skada. Läkaren hade genom sin underlåtenhet av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. Han tilldelades en erinran.

Många liknande undersökningar i skolan
Dagligen görs i vårt land hundratals liknande bedömningar av skolelever med fingerskada genom skolsköterskans försorg. Ibland konsulteras skolläkaren per telefon. Denne kan ge råd och anvisningar till sin skolsköterska utan att nödvändigtvis se eleven själv.
Redan efter något år har en rutinerad skolsköterska hunnit bedöma en stor mängd stukade fot- eller fingerleder samt efter egen bedömning lagt förband på svullna fingrar, handleder, armar, ben, fotleder och tår. Efter skolsköterskans bedömning får alltid elev och/eller förälder uppmaning att återkomma eller söka läkare om tillståndet förvärras eller inte blir bättre.
Ja, den reella kompetens i bedömning av tex fingerskador som den enskilda skolsköterskan bygger upp med åren kan många gånger mäta sig med en nyutsprungen läkares på en ortopedisk akutmottagning!
Men i enlighet med HSANs bedömning torde således en skolsköterska, på samma villkor som en distriktssköterska, inte ha »den kompetens som behövs för att bedöma denna typ av skada«. Detta betyder i praktiken att skolläkaren ska finnas till hands för att själv bedöma den skadade eleven och avböja att ge medicinska råd per telefon. Eller så får landets skolsköterskor hänvisa alla dessa skadade elever till läkarbedömning på distriktsläkar- eller närmaste akutmottagning. Ett sådant förfarande skulle medföra en anstormning på våra läkarmottagningar. Detta innebär att alla skolläkare och andra medicinskt ansvariga läkare inom skolhälsovården har att invänta liknade erinringar framöver.

Hur ska vi göra?
Efter att ha tagit del av denna HSAN-bedömning vill jag höra vad skolhälsovårdens tillsynsmyndighet har att ge mig som råd:
Hur ska vi inom skolhälsovården handlägga elever som kommer med skadade extremiteter till våra mottagningar?
Kan en skolsköterska bedömas ha »den kompetens som behövs för att bedöma denna typ av skada«?