Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område innebär bla att skolsköterskan själv måste bedöma huruvida hon/han har kompetens nog att värdera en aktuell situation. Även skolläkaren har vid sin eventuella rådgivning till skolsköterskan skyldighet att inhämta tillräcklig information om såväl skadans art och skadesymtom som skolsköterskans erfarenhet för att kunna ge adekvata råd för den fortsatta handläggningen. Men bedömning av finger- och fotskador kan vara svåra också för en läkare, speciellt i direkt anslutning till skadetillfället.
Beroende på form av skada och kliniska symtom i övrigt kan skolsköterska i vissa fall, liksom skolläkare, bedömas ha kompetens att värdera en skadesituation, i andra fall inte. Det beror naturligtvis också på vilken erfarenhet vederbörande har. Men både skolsköterska och skolläkare har möjlighet att remittera aktuell elev vidare i vårdorganisationen för bedömning och kompletterande undersökningar.
Huruvida man, efter HSANs bedömning och erinran, kan förvänta sig »en anstormning av våra läkarmottagningar« är möjligen beroende av hur lokal praxis ser ut när det gäller skolsköterskornas sk öppna mottagningar. Socialstyrelsens bedömning är nog att den lokala organisationen i huvudsak är anpassad till de kvalitets- och patientsäkerhetskrav som gäller för att en god vård ska bedrivas.