Vår artikel syftade till att initiera en debatt om nyttan av de allt mer komplicerade regelverk som omger kliniska prövningar.
Viggo Junkes väljer att ta upp handläggningstiden för mina senaste ansökningar till Etikprövningsnämnden (EPN) som en isolerad fråga i sammanhanget. Alla de undertecknande professorerna har dock uppenbarligen haft likartade erfarenheter av lång handläggningstid.
Våra siffror skiljer sig åt
I mitt fall skiljer sig Viggo Junkes uppgifter helt klart från mina egna beräkningar. Vad som inte framgår av de officiella siffrorna är t ex att den initiala bedömningen av M-394 och M-397 fördröjdes flera veckor på grund av att en ny ram runt frågeställningarna saknades i det använda ansökningsformuläret! Måhända ett enstaka olycksfall i det byråkratiska arbetet, men det finns andra rutinmässiga fördröjningar i EPNs hantering av ansökningarna som lätt borde kunna åtgärdas.
Varför inte använda e-post?
För närvarande skickas nämndens beslut ut per brev, vilket ej sällan leder till en veckas fördröjning mellan beslutet och själva delgivandet. Varför inte komplettera med ett e-postmeddelande till sökande så snart beslut är fattat? Eftersom det inte är ovanligt att en ansökan behöver kompletteras flera gånger innan definitivt beslut kan fattas, kan de sammanlagda fördröjningarna i korrespondensen leda till att flera veckor går till spillo. Det vore tacknämligt om EPN kunde vara mer »kundorienterad« i detta avseende. Men, som sagt, detta är bara en liten detalj i den oro och de bekymmer som vår debattartikel ville ge uttryck för.
Publicerad:
Läkartidningen 35/2005
Lakartidningen.se