Per Arneborn, Åsa Jansson och Ylva Böttiger skrev I LT 28–29/2005 en fallbeskrivning om en kvinna som intagit usninsyra i form av Termoxical. Som vanligt presenterar Läkemedelsinformationscentralen fallet med en god klinisk beskrivning och väl dokumenterad diskussion. I artikeln har det dock smugit sig in ett litet fel, som jag gärna ser att läsare med intressen för lavar och deras användning uppmärksammas på. Det anges att usninsyran utvinns ur islandslav, Cetraria islandica. Uppgiften är hämtad från den webbplats som marknadsför Termoxical. Islandslav innehåller inte usninsyra [1] utan cetrarinsyra, som kan urlakas ur islandslav med karbonatlösningar (tex bikarbonat, asklutlösning).
Usninsyra återfinns i gulgröna lavar, som skägglav (Usnea filipendula) och gulvit renlav (Cladina abuscula). Islandslav har använts som nödföda under senare århundraden och har även utgjort del av födan bland nordliga jägar-/ samlar-/nomadbefolkningar. I modern tid är nog den vanligaste orsaken till intag av islandslav att man går en överlevnadskurs, där urlakad islandslav brukar stå på menyn ute i skogen.
Jag vill med detta fästa uppmärksamheten på två saker. Dels att intag av islandslav inte torde vara förenat med risk för leverskador, vilket däremot intag av skägglav eller andra gröngula lavar är. Dels vill jag understryka att webbplatser på Internet är notoriskt dåliga källor till kunskap. Man kan alltså inte räkna med att ens en försäljare av en produkt vet hur den tillverkats. Den som är intresserad av en mer detaljerad redogörelse för riskerna med såväl Internet som lavar kan läsa en artikel som undertecknad skrivit i Svenska Överlevnadssällskapets tidskrift [2]. Den finns också på nätet (!) på www.overleva.nu.


Islandslav (ovan) innehåller inte usninsyra, det gör däremot skägglav (nedan).