Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd skall kunna tillämpas inom hela hälso- och sjukvården, och det är därför inte möjligt att föreskriva om handläggande av unika situationer som kan uppkomma någon enstaka gång.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2005:10) om kriterier för bestämmande av människans död innefattar inte frågor om donation, utan bestämmelser om detta finns i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:11) om fortsatta medicinska insatser efter en människas död samt om donationsansvarig läkare och kontaktansvarig sjuksköterska. Båda föreskrifterna trädde i kraft den 1juli 2005.
Fastställande av döden
I de flesta fall fastställs döden med hjälp av indirekta kriterier. Indirekta kriterier är kännetecken som visar på varaktigt hjärt- och andningsstillestånd som har lett till total hjärninfarkt. I SOSFS 2005:10 används följande indirekta kriterier för att konstatera detta: ingen palpabel puls, inga hörbara hjärtljud vid auskultation, ingen spontanandning och ljusstela, ofta vida, pupiller.
Vid misstanke om total hjärninfarkt under pågående respiratorbehandling kan inte indirekta kriterier användas utan i sådana situationer måste andra dödskriterier tillämpas, så kallade direkta kriterier. Det är kriterier som utan att ta omvägen över hjärta och lungor direkt påvisar hjärnans totala och oåterkalleliga funktionsförlust.
En viktig princip inom hälso- och sjukvården är att all diagnostik bör utgå från en initial klinisk undersökning. Därför föreskriver Socialstyrelsen att kliniska undersökningar alltid skall göras för att kunna fastställa döden, även vid fastställande av döden med direkta kriterier.
När döden fastställs med hjälp av direkta kriterier skall de kliniska neurologiska undersökningarna vid vissa särskilda tillstånd bekräftas med en konventionell angiografiundersökning med kateterteknik. Angiografiundersökningen är ett direkt kriterium som, vid korrekt kontrastinjektion, påvisar upphävd cirkulation i hjärnan.
Socialstyrelsen anser att det är förenligt med god etik att fastställa döden genom kliniska neurologiska undersökningar. Att genomföra konventionell angiografi utan föregående kliniska neurologiska undersökningar skulle kunna innebära att en svårt sjuk patient som möjligen ännu inte är död, utsätts för en onödig invasiv undersökning som varken är enkel eller riskfri. De kliniska neurologiska undersökningar som genomförs när döden skall fastställas med hjälp av direkta kriterier är däremot utan risk för patienten och kräver inga tekniska hjälpmedel.
Publicerad:
Läkartidningen 39/2005
Lakartidningen.se