HSAN tilldelade nyligen en distriktsläkare en erinran för att remissvar ej bevakats.
Fortfarande har datajournalen klara brister. Det finns ett bevakningssystem i tex Vania-journalen, men då skall sekreterarna manuellt lägga in bevakning av varje remiss i datorn så att avsända remisser ihågkoms och svar efterfrågas efter lämplig tid.
När vi byter system nästa höst – vad sker med eventuella befintliga påminnelser i systemet? Manuell kontroll? På pappersjournalen sattes en lapp om röntgen eller px. Sedan lades journalen i egen hög för sig tills svaret anlänt. De som hade hand om högarna visste ungefärlig tid tills svaret borde komma – det vet inte datorn. Nu skrivs tex inte röntgensvar ut med automatik utan det skall bevakas i datorn och sedan tas ut av remitterande kliniks sköterskor eller sekreterare för att granskas och leda till svar och åtgärd.
Vem bevakar?
Vem ansvarar för att våra arbetsrutiner vid övergång från pappers- till datajournal eller vid byte mellan olika datajournalssystem fungerar så att de nya journalsystemen inte medför att svar blir liggande utan åtgärd? Är det den enskilde läkaren – som vid miss får erinran av HSAN? Kanske sjukvårdshuvudmannens dataavdelning – som inte lyder under HSAN. Eller är det möjligen Socialstyrelsen i dess roll som tillsynsmyndighet som ska kräva att säkerheten vid användning av datajournal blir god och att svar av olika typ inte blir liggande bortglömda. Bilar typgodkänns avseende bla säkerheten, men sjukvårdens datajournalssystem är det tydligen inte så noga med!
Jag frågade en kirurg om alla prov på tex bröstcancer och fick som svar att de inte går att hålla i minnet utan medför behov av papperskopia av journal till rond. Ett alternativ kunde vara bärbara, trådlösa datorer som kunde medföras vid sängen under ronden – under fullgod sekretess. När får vi se det? (Jag iakttar ofta terminaler med öppna journalsystem som någon glömt för att gå in till operation eller blivit kallad via sökaren. Sekretess?)
Jag har upplevt ett missat röntgensvar som kollega beställt på grund av hemoptys – visade sig vara lungcancer – men det gick inte att få fram i efterhand om bilderna visats på röntgenrond, och papperssvaret hade sorterades in utan signering. Risken att detta upprepas är ännu större med datajournal utan rimliga kontrollsystem.
Vem ansvarar för att kraven uppfylls?
Krav bör därför ställas på datajournaler angående tillgänglighet, användarvänlighet och säkerhet – att uppfyllas innan de får tas i bruk. Vem ansvarar för krav, utveckling och certifiering – före inköp? För en enskild medarbetare i vården är möjligheten att påverka detta mycket liten. HSANs utdelade erinringar är tänkvärda och motiverade, men frågan är om de väcker tankar eller leder till åtgärder hos dem som egentligen är ansvariga för vår sjukvårds säkerhet.
