I Läkartidningen 32–33/2005 (sidan 2241) skriver Anders Cronlund, utbildningschef vid Läkemedelsakademin, att huvudskälet till generisk förskrivning är läkemedelskostnaderna.
För mig är huvudskälet patientsäkerheten. Jag har träffat på en patient som samtidigt tagit de synonyma läkemedlen Glucophage och Metformin, liksom läkare som förskrivit både Neurontin och det synonyma Gabapentin till en patient.
För att generisk förskrivning skall ge hög patientsäkerhet krävs att »fantasinamnen« på läkemedel avskaffas. Cronlund tar exemplet Lipitor. Jag anser att fantasinamn som Lipitor aldrig ska användas. Redan från början ska läkemedlen ha generiska namn; i detta fall skulle det ha varit Atorvastatin Pfizer.
Förvirringen kring de läkemedel som innehåller ramipril har länge varit stor bland patienterna. Patienter som behandlats med Pramace började plötsligt få Triatec expedierat från apoteket. När patienterna nästan lärt sig att medlen med dessa två namn var synonyma och att de inte skulle ta båda sorterna samtidigt, fick de även Ramipril Sandoz.
Hur mycket säkrare hade det inte varit om medlen från början hade hetat Ramipril Astra och Ramipril Aventis?