Ett aktuellt donationsfall vid neurokirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset i Lund, kom mig att fundera vidare över Socialstyrelsens föreskrifter om hjärndödsdiagnostik, SOSFS 2005:10 (M), som trädde i kraft den 1 juli 2005. Dessa föreskrifter ersätter SOSFS 1987:32 och skiljer sig däri att de klarare uttrycker att diagnostik med direkta dödskriterier i samtliga fall skall innebära fullständig klinisk neurologisk undersökning inkluderande apnétest.

Komplettering i vissa fall
Den kliniska diagnostiken skall dock i vissa fall (kroppstemperatur 33 °C, metabol/farmakologisk påverkan, okänd orsak till tillståndet) kompletteras med angiografisk utredning (cerebral fyrkärlsangiografi). Detta är bra eftersom lagen (1987:269) definierar människans död som det tillstånd som inträtt när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort, och därmed skall naturligtvis hjärnans funktioner undersökas. Fullständig klinisk neurologisk undersökning kan dock, exempelvis vid svåra ansikts-/skallskador, vara svårgenomförbar, och apnétest kan innebära risk för blodtrycksfall och hjärtstillestånd.

Motivering
Motiveringen för att inte godkänna angiografiskt konstaterad totalt avbruten blodförsörjning till hjärnan som enskilt kriterium är att många sjukhus i dagsläget saknar angiografisk kompetens. Emellertid skulle formuleringen i SOSFS 2005:10, innebärande att klinisk neurologisk hjärndödsdiagnostik i samtliga fall skall göras, kunna uppfattas som ett tvivel på den angiografiska diagnostikens absoluta säkerhet. Det finns det naturligtvis ingen anledning till, och skulle angiografisk utredning som diagnostisk metod vara osäker så skulle undersökningen vara osäker även i de speciella fall där föreskrifterna fordrar komplettering med angiografi.
Jag har själv upplevt fall av plötsliga hjärtarytmier och kraftiga blodtrycksfall under apnétest. För att i sådana fall inte förlora den presumtive donatorn i hjärtstillestånd under själva undersökningen har jag avbrutit denna och i stället ställt diagnosen angiografiskt.
Detta har lett till att man dels kunnat tillfredsställa den dödes önskan om att donera organ, dels kunnat hjälpa behövande mottagare. Enligt nu gällande föreskrifter skulle detta inte vara möjligt eftersom fullständig klinisk undersökning ej var genomförd.

Förslag
Det får inte råda någon som helst osäkerhet avseende vår diagnostik i denna viktiga fråga. Jag föreslår därför att föreskrifterna förtydligas genom att cerebral angiografisk diagnostik med påvisande av totalt upphävd blodförsörjning till hjärnan rubriceras som ett separat indirekt kriterium på total hjärninfarkt.
Detta skulle innebära att: 1. angiografisk diagnostik markeras som säker diagnostik; 2. att fullständig klinisk hjärndödsdiagnostik inklusive apnétest ej är nödvändig i de fall då angiografi kan påvisa att patienten är död. Min tanke med att föreslå detta innebär givetvis att kravet på angiografi i nämnda specialfall skall kvarstå.