Inledningsvis finner vi det mycket glädjande att Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer, i detta fall »Läkemedelsbehandling av rinosinuit«, läses, diskuteras, ifrågasätts och kommenteras!

Ultraljudets värde diskuterades
Ultraljudets plats i diagnostiken diskuterades på expertmötet, även om fokus givetvis, vilket också framgår av rekommendationens titel, låg på läkemedelsbehandlingen. Såväl i rekommendationstexten som i det manus som behandlar diagnostik, och som publicerats på LVs webbplats Üwww.mpa.seY´ samt i »Information från Läkemedelsverket« samtidigt med behandlingsrekommendationen, diskuteras värdet av ultraljudsundersökning. Skälen till att ultraljudsundersökning ej togs med i algoritmen framgår till viss del av dessa avsnitt, men kan förtydligas enligt nedan.

Stor variation i tillgång och erfarenhet
Rinosinuit är definitionsmässigt ett inflammationstillstånd i näsa och bihålesystem som kan ha olika etiologi. Fynd av vätska eller slemhinnesvullnad i sinus vid ultraljud är inte liktydigt med diagnosen akut bakteriell rinosinuit. Å andra sidan innebär en luftfylld sinus maxillaris inte frånvaro av bakteriell sinuit i exempelvis frontal- eller etmoidalsinus. I kliniska studier varierar sensitivitet och specificitet för ultraljudsundersökning mellan 0,55 och 0,95 respektive 0,05 och 0,55. Det är svårt att bedöma hur resultaten kan överföras till klinisk praxis, där exempelvis undersökarens erfarenhet av metoden har stor betydelse. Tillgång till och erfarenhet av ultraljudsundersökning varierar stort i landet och mellan olika läkare, vilket gjorde att expertgruppen valde att inte föra in ultraljud i algoritmen som en »rekommenderad« metod. Att ultraljudsundersökning ej lyfts fram i algoritmen innebär förstås inte att tekniken, i vana händer, rätt använd och tolkad, vilket förefaller vara fallet i Värmland, inte är en tillgång i diagnostiken!