Som den minnesgode läsaren kanske erinrar sig ställde jag i Läkartidningen 40/2004 (sidan 3098) frågan ifall preventiv osteotomi var en möjlig åtgärd vid knäledsartros. Jag presenterade en bild på min valgusställning av höger ben från 1957. Vad som inte framgick var att mitt vänstra ben också hade en felställning på cirka 10 grader. Jag var alltså »kobent«.
Felställningarna var i sig inget problem för mig, eftersom jag genomförde otaliga mil av löpning, skidåkning, cykling mm under cirka 40 år (svensk och nordisk mästare i orientering, 34 maror mm) från det att bilden togs. Men i 62-årsåldern slog artrosen till.
Frågade läsarna
Min fråga till läsarna var då om det fanns behov av preventiv osteotomi för att korrigera en valgussituation för att förhindra kommande besvär. Frågan resulterade i fem långa brev och 20-talet e-brev. Inga av dessa gav något som helst stöd för preventiv osteotomi. Jag stödjer nu denna synpunkt – se nedan.
Det mest intressanta av alla dessa inlägg kom från en kollega i Gävle. Han presenterade en alldeles utmärkt bild av hur man med test och olika inlägg mm kan lindra smärtor under fysisk aktivitet och i fortsättningen möjligen bromsa utvecklingen av knäledsartors.
Vad hände i mitt fall?
Jag fick i november 2004 en total knäledsrevision, som innebar att jag efter tolv dagar var tillbaka på jobbet på Idrottshögskolan.
Emellertid, efter denna korrigering gav sig därmed vänster knäled till känna. I april 2005 fick jag en ny total knäledsrevision – med lika bra resultat som förra gången. Veckan efter operationen kändes allt så bra att jag kunde återvända till labbet om än i bil och med dubbla kryckor.
Vad lär vi av detta ?
Uppenbarligen finns inget behov av preventiv ortopedisk kirurgi. Några dagar efter en total knäledsrevision kan man – om man är normalt fysiskt förberedd – vara »fit for fight« igen. En erbjuden sjukskrivning på tre månader efter en okomplicerad om än ortopediskt krävande insats kändes främmande. Att jag i efterförloppet i april 2005 fick en infektion i leden förändrar inget.
Personer som av olika anledningar fått knäledsartros behöver i de flesta fall inte känna sig utslagna. En reparativ ortopedisk kirurgi kan ge fantastiska resultat – se bilden. Efter tre–fyra år av mer eller mindre ständiga smärtor är nu allt detta historia. Om jag inte hinner komma i form till Vasaloppet 2006 så blir det väl 2007. Snacka om att ha fått ökad livskvalitet!
