I artikeln »Psyket som försvann – eller Helhetssynen som plattade till patienten«, Läkartidningen 38/2005 (sidorna 2640-5), skriver Jörgen Malmquist och Christer Petersson mycket intressant och tankeväckande om hur en ensidig biologisk syn kan hämma vår förståelse av människors sjukdomar.
Jag har inga invändningar mot deras tes men beklagar att de bara hänvisat till äldre filosofer – Descartes och Spinoza – och inte till 1990-talets dominerande filosofiska riktningar som sätter språket i centrum (mest känd filosof: Ludwig Wittgenstein [1, 2]).

Kognitiv terapi
Malmquist och Petersson hänvisar flera gånger till kognitiv terapi men tar inte upp någon diskussion om denna terapis teori och vetenskapliga innebörd. Aaron Becks upptäckt av den kognitiva terapin bedömer jag vara en av 1900-talets viktigaste inom psykiatrin [3].
Becks stora upptäckt var att människor som får starka känsloreaktioner kan tränas att iaktta vilka tankar som var förmedlande mellan den utlösande händelsen och känsloreaktionen, och att man sedan kunde diskutera och ändra vad som ibland kanske var dysfunktionella tankar. Redan Freud visste ju att människor inte alltid känner till sina egna tankar, men han föreslog att drömmen kunde vara ett verktyg in i vår dolda tankevärld, vilket visade sig vara en återvändsgränd.

Att förstå andras tankar
Enkelt uttryckt kan vi å ena sidan inse att allt som sker i människan sker i hennes kropp (var annars?) och att även psykiska processer, såsom tankar, är neurobiologiska fenomen. Å andra sidan kan vi aldrig förstå eller förutse hur en människa agerar om vi inte förstår hennes tankar. Att förstå tankar är att översätta tankarna till ord och sedan vidare till nya egna tankar. Ibland används ordet tolkning, men det är tvetydigt. Vi tolkar en situation, dvs vi får tankar av att utsättas för en situation. Men att tolka tankar är något annat, det är en översättning som att förstå ryska.

Prata med patienten
Mätningar av skeenden i kroppen kan styrka hypoteser och ge diagnoser. Men vi kan inte mäta tankar, en översättning är ingen mätning. Låt oss göra tankeexperimentet att vi kunde skanna hjärnan för att få en bild av tankarna. Även om det skulle lyckas skulle vi ändå vara tvungna att översätta dessa skannade resultat till ord. Vi undgår alltså inte dilemmat att hamna utanför det vetenskapliga paradigmet (i snäv bemärkelse). Det är enklare att prata med patienten.
Tankegången leder till en enkel klassifikation av sjukdomar. Vissa sjukdomar kan förstås utan att vi känner patientens tankar (halsfluss). Andra sjukdomar kan inte alls förstås utan patientens tankar (krisreaktioner) De flesta sjukdomar befinner sig mitt emellan.