I Läkartidningen 45/2005 (sidan 3424) tar Göran Greider upp läkarkårens enligt honom bristfälliga rapportering av biverkningar. Han avslutar med: »Utan den [läkemedelsindustrin] vill nog ingen av oss leva, men det är viktigare än någonsin att läkarkåren sakta men säkert slingrar sig ur dess bläckfiskarmar och gör sig mer självständig. Det har ju trots allt varit trenden de senaste åren.«
Ja du, Göran Greider, tänk så bra det vore, ifall de offentliga arbetsgivare, som du värnar så intensivt, tagit sitt ansvar och avsatt tillräckliga resurser för sina anställdas vidareutbildning och fortbildning. Under det dryga kvartssekel jag arbetat som läkare har så inte varit fallet. (Hänger detta måhända samman med det djupa kunskapsförakt, som – förklätt till jämlikhetssträvan – präglat dina partivänner i decennier, vilket resulterat i att skolan idag visar sämre resultat än någonsin tidigare i modern tid, samtidigt som universitetsutbildningen urvattnats på ett närmast häpnadsväckande sätt eftersom alltför många studenter är så illa förberedda för akademiska studier?)
Specialistkompentens på fritiden
De obligatoriska kurser som under 1980-talet krävdes för att få ut specialistkompetens gick jag på jourkomptid, dvs på min fritid, utan lön från arbetsgivaren. Staten var så pass »generös« att den via Socialstyrelsen täckte ungefär halva kostnaden för kost och logi.
Efter det att specialistkompetensen utkvitterats har genomtänkta fortbildningsinitiativ från arbetsgivarens sida varit sällsyntare än hönständer. Däremot har industrin visat framfötterna och genom åren inbjudit till ett antal högklassiga kurser, godkända som fortbildning av dåvarande Landstingsförbundet –arbetsgivarorganisationen!
Alltså, Göran, du och jag kan vara överens om att det hade varit »moraliskt bättre« om arbetsgivarna själva satsat tillräckliga resurser på min professionella utveckling så att industrins kurser inte behövts. Vem vet – det kanske till och med hade stimulerat mig både till att vara lyhörd för berättelser om egendomliga bieffekter och att sända in betydligt fler biverkningsrapporter?
Så korkade är vi inte
Tyvärr har arbetsgivarens satsning uteblivit. I stället har nämnda bläckfiskarmar fått nappa efter läkarna, bäst de kunnat. Däråt bör nog även du vara glad, för utan det initiativet skulle hela min kår vara avsevärt sämre skickad att ta hand om dig.
Och du kan vara lugn; få av oss är så korkade att vi tror att industrin gör detta för våra vackra ögons skull. Vi vet att den är ute efter att tjäna pengar, och de flesta av oss har detta i bakhuvudet såväl under som efter genomgångna kurser.
Publicerad:
Läkartidningen 48/2005
Lakartidningen.se