I Läkartidningen 44/2005 (sidan 3247) tar Gösta Alfvén upp den viktiga frågan om resurstilldelning i underprivilegierade områden. Han hävdar att barnen i Norra Botkyrka får sämre vård i och med sammanslagningen av Huddinge sjukhus och Karolinska sjukhuset genom att »dåligt ledarskap« skulle ha flyttat kompetent personal från segregerat invandrarområde till tjänst i privilegierad norrort. Den nya maktstrukturen skulle ha skapat förutsättningarna för detta.
Ett skevt påstående
Segregationen är förvisso ett problem i Sverige och det kan säkerligen vara så att resursfördelning mellan resurssvaga och välbeställda miljöer många gånger bör och kan kritiseras. Men att hävda i detta specifika fall att det är ett uttryck för organisation, maktstruktur och ledarskap blir mycket skevt.
Han förvränger sanningen när han hävdar att verksamhetschefen bestämde om förflyttning eller utövade påtryckningar och lockade med högre lön. Barnläkaren i fråga sökte en annan typ av tjänst och är fullt förmögen att fatta egna beslut om sitt professionella liv utifrån helt andra överväganden än de Gösta Alfvén tillskriver henne. Och de skälen behöver inte dryftas offentligt. Det kan kommuniceras kollegialt och i den krets som är berörd.
