»Vi kommer alltid att ha orealistiska sjukhusserier på tv«
Det är aldrig som på tv. Det är sällan så dramatiskt som i »Cityakuten«, det går år mellan de sällsynta fallen i »House«, och det är aldrig lika sexigt som i »Grey’s anatomy«.
Det är bra att serierna är orealistiska. Tråkigt vore det annars. Ingen vill se administrationen kring att faxa över en journal till en annan vårdgivare. Serien »The good doctor« är också tillspetsad: överdramatiserad, överkomplicerad och överlastad med romantik. Men det finns något särskilt i den.
Serien följer Shaun Murphy, en ST-läkare i kirurgi med autism och savantdrag. Han minns allt han läst, ser mönster ingen annan ser och diagnostiserar på en nivå bortom det mänskliga. Sociala situationer är däremot svåra. Han förstår inte relationer och känslor. Som tur är hjälper kollegorna och överbryggar det kommunikativa och mellanmänskliga.
Det är en tilltalande tanke, att ha hela den medicinska kunskapen i huvudet. Varje år sker många vårdskador på grund av medicinska misstag som hade kunnat undvikas, och det finns också kluriga sällsynta fall, där det tar veckor, månader eller år att skilja signal från brus. I alla dessa möten hade patienter och kollegor haft stor glädje av en Shaun vid sin sida.
Tyvärr är serien helt orealistisk. Det är omöjligt att samla all medicinsk kunskap i ett huvud. Pubmed indexerar över en miljon vetenskapliga artiklar varje år. Våra hjärnor är inte skapade för att hantera stora datamängder. Evolutionen har prioriterat annat.
För många år sedan träffade jag en internmedicinare som påminde om Shaun – inte socialt, men i sin djupa kunskap. En erfaren och ödmjuk internmedicinare som återvänt hem efter en tid i USA. Han bar riktlinjer och artiklar i sin Palm pilot, en liten fickdator, i bussarongfickan. Han hade oerhört mycket i huvudet, och slog snabbt upp det han var osäker på. Palm piloten är sedan länge glömd, men jag tänker likväl på honom när jag läser om hur AI utvecklas för att användas i sjukvården.
AI har stora begränsningar. Den kan hallucinera (ett fint ord för att hitta på), feltolka sammanhang eller dra fel slutsatser. Samtidigt har många studier också visat att AI-system kan överträffa läkares medicinska kunskap, bättre diagnostisera komplexa eller sällsynta åkommor och även ge mer empatiska och korrekta svar på patientfrågor.
Men studier är som en Margarita och avnjuts bäst med en nypa salt. I serien är Shaun ett slags symbol för medicinsk kunskap och visar hur kunskap i sig inte räcker till. Medicin är inte bara fakta, utan relationer, prioriteringar och en konst i att hantera osäkerhet. Patientmötet är mer än diagnostik – men diagnostik spelar en stor roll, särskilt i de fallen som blir fel.
Många AI-system tränas för att vara ärliga, hjälpsamma och inte skada någon, väldigt likt Shaun. Precis som han blir de ett slags kollega med närmast obegränsad kunskap, som oftast varken bör eller kan ta självständigt ansvar för en patient, men som med hjälp av sina kollegor, vi vanliga dödliga som inte kommer ihåg allt, ändå kan bidra till att förbättra vården.
Forskaren Roy Amara noterade att vi ofta överskattar ny tekniks effekter på kort sikt, men underskattar dem på lång sikt. Jag tror det även stämmer för AI. Vi kommer alltid att ha orealistiska sjukhusserier på tv. Tråkigt vore det annars. Och faxen kommer att finnas kvar i många år till. Men på lång sikt kommer många sannolikt ha en Shaun bredvid sig, fast i digitalt format, och då kommer vissa delar av »The good doctor« inte längre att vara fullt så orealistiska.
