Mentalvårdsmuseum som synliggör människan
Mentalvårdsmuseet i Säter vill få besökarna att tänka till kring historien och psykisk hälsa. Hospitalet där museet ligger byggdes 1912 och härbärgerade då nästan lika många människor som hela samhället Säter.
Säters gamla sjukhusområde ligger naturskönt en bit utanför samhället, vid skog och vatten, likt många andra hospital som byggdes vid den här tiden; en fin omgivning för de intagna och samtidigt tillräckligt långt bort från närmaste samhälle. Vid ingången står intendent Lars Andersson Schaar och hälsar en ansenlig mängd besökare välkomna.
– Vi slår publikrekord varje år, säger han.
Lars Andersson Schaar berättar att många besökare är elever från olika vårdutbildningar: exempelvis får AT-läkare som gör sin psykiatridel i Dalarna göra ett besök här.
Som en sal kunde se ut på avdelning 21A.
Mentalvårdsmuseet öppnade 1987 och är inhyst i den tidigare »avdelning 21A«. Där bodde lugna och halvoroliga kvinnor, både kroniska patienter och kvinnor som snart skulle skrivas ut. Avdelning 21A hade plats för 20 patienter, med en arbetsstyrka bestående av två sköterskor. Förutom två sovsalar, kök och torrdass fanns det bostadsrum för personalen en trappa upp. De intagna kvinnorna hade en viss frihet: de kunde gå ut när de ville, dock inte till de manliga avdelningarna, och det var viktigt att passa tider för arbete, måltider och sänggående.
»Vi slår publikrekord varje år«, säger museets intendent Lars Andersson Schaar.
Museet är litet men rymmer mycket utan att kännas trångt. Lars Andersson Schaar berättar att utställningarna med jämna mellanrum byggs om.
Väggarna är vackert utsmyckade med konst från tidigare patienter, både sådant som lämnats kvar och konstverk skänkta i efterhand av anhöriga.
Konstnären Ester Henning var inskriven på Säters sjukhus mellan 1919 och 1927. Hennes verk finns även att beskåda på bland annat Nationalmuseum och Moderna museet.
– Några som bodde här var enormt produktiva, berättar Lars Andersson Schaar.
Än i dag sker donationer av konstverk till museet.
Alice bodde på Säters sjukhus i över 40 år och fick tillåtelse av överläkare Teodor Malmdahl att sy på det som skulle vara en bröllopsklänning. Hon sydde den av lakan och broderade in ord som »bödel«.
– Vi har mycket att plocka av ur förråden, endast en bråkdel av det vi har visas, säger han.
I en sal visas hur patienterna bodde, och här går det att ta del av patientjournaler och information om hur dessa skrevs. Patientmötena blandas med berättelser från personalen. En anteckning från en medarbetare skriven år 1914 berättar: »Nu har jag arbetat här på Säters hospital i över två år. Jag har fått många nya kamrater ty vi är många som arbetar här. Detta år är det 414 män och 393 kvinnor som arbetar här, dock är det stor läkarbrist. Vi har hela 833 patienter intagna, så det är mycket att stå i.«
En av museets utställningar heter »Långbad och snittblommor – en komplex historia«, där namnet syftar på psykiatrins mångbottnade historia. Samtidigt som patienter låg timtal i långbad fanns en tanke med att göra avdelningarna trivsamma.
Spegelsalen, en plats för reflektion.
I ett avskilt rum finns spegelsalen med porträtt av tidigare patienter vid sjukhuset, som med speglarnas hjälp vill få besökarna att tänka till med frågor som: »Vad tänker du på när du möter deras blick? Söker du människan eller söker du det sjuka i porträtten?«
