Chefläkare och körledare – »det bästa av två världar«
När Läkartidningen ska prata med Charlotta Nelsson, regionchefläkare i Uppsala, måste hon först skjuta på intervjun. Hon har tappat rösten – inte helt optimalt för en person som både leder i jobbet och leder en kör.
»Jag brinner för att vara körledare«, säger Charlotta Nelsson, konstnärlig ledare för Hammarö kammarkör och till vardags chefläkare.
Hur är det med halsen nu?
– Det är definitivt bättre, men vilket öde för en körledare att drabbas av något som stör ens röst!
Du leder Hammarö kammarkör i Värmland. Hur länge har du gjort det?
– Sedan 2019, men jag har sjungit i kören sedan 1994.
Hur kom det sig att du tog över kören?
– Det var nog för att jag hade lett kören vid en del repetitioner och har lång erfarenhet av att sjunga i kör, det har jag gjort sedan jag var 8 år. Jag har gått helgkurser för körledare och tagit egna lektioner som solist, men har ingen formell musikutbildning, så när jag fick frågan om att ta över sa jag att »vi kan prova«.
Om du har sjungit i kör sedan du var 8 år, tröttnar du aldrig?
– Nej! Snarare var min farhåga att jag skulle sakna att sjunga själv när jag blev körledare. Men kören blir nu mitt instrument där jag utmanas i vad jag vill åstadkomma. Det är en enorm stolthet för mig vad kören presterar utifrån min vägledning; att på konserter stå där med ryggen mot publiken och kören framför sig, med deras totala uppmärksamhet när de framför det vi övat – det är superhäftigt och otroligt inspirerande. Som körledare skapar man förutsättningar för andra att skapa musiken tillsammans. Man kan likna det vid andra typer av ledarskap.
Som att leda som läkare?
– Ja, jag kan jämföra det speciellt med när jag jobbade som verksamhetschef. Att leda handlar om att ha en bild av vad gruppen ska uppnå och att ta sig dit tillsammans. Som ledare behöver du finnas där som en sammanhållande länk.
Du har sagt att du »är musiker i själen«. Varför blev du då läkare?
– Redan som liten fick jag för mig att jag skulle bli läkare, och det bar jag med mig under min skoltid då jag också ägnade mig mycket åt musiken. Sedan blev det ett vägval: skulle jag satsa på sången och fiolen eller på skolan och få bra betyg? Jag valde skolan, och det har jag inte ångrat. Det är fantastiskt att ha kvar musiken som hobby, jag har det bästa av två världar.
Varför blev det patientsäkerhet?
– Jag har alltid varit en person som inspireras av att arbeta med övergripande och strategiska frågor, jag har till exempel varit schemaläggare, studierektor och fackligt förtroendevald. En period var jag ambulansöverläkare med medicinskt ledningsansvar, där det handlade mycket om att skapa förutsättningar för säkra arbetssätt. Det ledde vidare till ett uppdrag som chefläkare. Jag tror också att ju längre man jobbar, desto mer erfarenhet får man av att se hur saker skulle kunna fungera bättre, så det blev naturligt att jobba med patientsäkerhet.
– Egentligen skulle jag bli narkosläkare och var halvfärdig inom specialiteten, men så fick jag barn och jourtjänstgöringen var tung. Det var inte värt det, det tog för mycket tid och kraft så jag bytte till klinisk fysiologi.
Hur hinner du med att leda en kör?
– Jag lägger en del tid på kvällar och helger, men det mesta jobbet är på torsdagskvällarna då vi övar. Den kvällen är helig tid för mig. Men när något ger mycket tillbaka så tänker man inte på att det tar tid.
Tror du på hälsoeffekter med att sjunga i kör?
– Det gör jag! Det finns så många dimensioner: man gör något man blir glad av i ett socialt sammanhang och skapar tillsammans med andra – allt det ger ett välbefinnande. Och i och med att kroppen är instrumentet håller man i gång även fysiskt när man sjunger.
Vad betyder musiken för dig?
– Det är en väsentlig del av mig och ett sätt att koppla av. Musik väcker så mycket känslor, och när man till vardags jobbar så mycket intellektuellt är det fantastiskt att få göra något helt annat, med hjärtat och själen. Musiken är ett andningshål, jag blir så påfylld av kören – där upplever jag resultat direkt av det vi skapar tillsammans, det arbete vi lägger ner, och det är inte alltid så i det dagliga arbetet, där kan det ta längre tid innan vi ser effekt av det vi gör. Musiken är ett livselixir för mig.
