Fotograferande läkare gjorde en av Sveriges vackraste böcker
I fotoboken »Kid life« skildras livet från tonåring till vuxen med personliga och närgångna bilder. Fotografen heter Kuba Rose och jobbar till vardags som ST-läkare i onkologi. Nu har hans bok blivit utvald av Svensk bokkonst som en av Sveriges 25 vackraste böcker.
Kuba Rose på Kungliga biblioteket i Stockholm, där det nyligen hölls en prisceremoni för de 25 utvalda böckerna i kategorin Sveriges vackraste.
Berätta om »Kid life«.
– Det är fotografier från när jag började fota i kanske 15–16-årsåldern fram till precis innan jag fick barn. Jag har alltid fotat mycket och hade många bilder av mina vänner från den här tiden. Boken skildrar en period när man inte är barn, men inte heller riktigt vuxen. Sara Gordan, som skrivit förordet, sa en fin sak när vi pratade om bilderna: att det är först i efterhand som man inser att man lever flera olika liv under en livstid. Övergångarna är ganska diffusa när de kommer, men efter en tid blir det väldigt tydligt att någonting har förändrats. För mig skapade mitt första barn en tydlig sådan övergång, och det är en känsla som jag tror att många känner igen.
Och boken är utgiven på eget förlag?
– Ja, precis. Jag och en kompis startade förlaget 2016 när jag skulle göra min första fotobok. Där skildrade jag skådespelare som förberedde sig bakom scenen inför en föreställning. Min kompis skriver poesi och jag fotograferar, så vi ger ut fotoböcker, poesi och även essäer.
Det här var första gången som du blev utvald av Svensk bokkonst. Hur känns det?
– Det var jättekul, och otroligt hedrande att få vara med i det sammanhanget. Vi arbetar alltid som i en liten bubbla med böckerna, så det vi gör blir plötsligt väldigt verkligt när det uppmärksammas på det här sättet.
Du kallar dig fotograf?
– Ja, absolut. Men jag jobbar inte längre som fotograf. Nu gör jag fotoböcker och jobbar en del med bildhantering för tidningen Hemslöjd.
Vad är din bakgrund före medicinen, egentligen?
– Efter gymnasiet pluggade jag på Stockholms filmskola, och efter ett år där började jag på Handelshögskolan. Sedan tog jag en paus och utbildade mig på Fotoskolan i Stockholm. Efter att ha läst klart Handels jobbade jag i 5 år med fotografi och filmfestivalen Bergmanveckan. Jag tyckte mycket om att arbeta med kultur, men det var en osäker tillvaro, och mycket handlade om att söka pengar. Både min tjej och min syster utbildade sig till läkare och blev färdiga ungefär samtidigt. När de började jobba jämförde jag liksom lite våra dagar, och det kändes som att de hade roligare, så efter en tid bestämde jag mig för att också bli läkare.
Det är ändå ganska olika saker. Foto, Handels, medicin.
– Ja, verkligen! Det blev en lång resa, men jag gillar att plugga och jag trivs jättebra nu som läkare. Samtidigt har jag tänkt hela tiden att jag ska fortsätta med fotografi.
Har du fått någon annan inriktning på fotograferandet efter att du blev läkare?
– Jag önskar att jag kunde säga ja – men nej. Många frågar om jag inte vill skildra tillvaron på sjukhus, men än så länge har det inte blivit av. Jag fotar dock fortfarande mycket och har tänkt att jag borde lyckas göra en bok vart tredje år. Den senaste boken förlaget har gett ut kom den här hösten och är en essäsamling med texter av tre olika författare, och mina bilder från inspelningen av filmen »Egghead Republic«. Ett projekt framöver kommer att handla om min familj, och ett annat är med foton av skådespelarna från min första bok, fast 10–20 år senare.
Förlaget ska finnas i 50 år. Vad betyder det?
– Vi var tvungna att hitta på något namn på förlaget. Eftersom vi startade 2016 kom vi på att det kunde heta »2066« och finnas i 50 år. Det var ju mest som en rolig grej. Jag tycker det är skönt att det är långsiktigt, och min förlagskompis tycker att det är skönt att det kommer att ta slut, även om det ligger ganska långt fram i tiden. Olika perspektiv!
