Läkare med alter egot Axel Ruby nominerad till P3 Guld
Axel Öberg är internmedicinaren som när han drar på sig sin blonda peruk blir artisten Axel Ruby. Nu har han blivit nominerad till »Framtidens artist« på P3 Guld-galan i januari.
»Jag skriver musiken utifrån mig själv och mina upplevelser«, säger Axel Öberg, som när peruken åker på är musikern Axel Ruby. I skapandet av musiken finns läkaryrket med som inspiration.
Hur känns det?
– Det är jättehäftigt och oväntat och något jag inte hade förväntat mig. Jag trodde inte att musiken jag gör skulle bli kommersiellt gångbar, utan att den skulle vara lite för svår för radio, men nu spelas den ju ganska mycket!
Hur skulle du beskriva din musik?
– Jag gör någon typ av indiepop/indierock med ganska mycket inspiration från 60- och 70-talsrocken, och så blandas den friskt med min producents hip hop-bakgrund och en massa andra subgenrer – något slags fusion, kan man säga.
Ni spelar också många olika instrument.
– Ja, både jag och min producent Alex Juneblad tröttnar snabbt på instrument som man spelat sedan man var liten, och därför tar vi in annat som vi inte är så bra på – vi söker hela tiden nytt, och det är häftigt att vara nybörjare på något. Vi mixtrar med processen för att det ska bli roligt.
– Vi är också snabba med att göra musik. Det blir så när man inte har så mycket tid i livet – det måste gå fort för att det ska bli något. Men så är jag en ettrig person också, haha.
Nu har du ditt soloprojekt, men tidigare har du spelat i bandet »The Bland«. Vad hände med det?
– Ja, vi turnerade mycket och var stora, framför allt i Tyskland, och så har jag haft ett par andra band. Men jag har stora ambitioner med min musik och experimenterar mycket. Jag vill hålla på med det hela tiden, och det funkar inte riktigt i ett band – då måste man kompromissa, och det är svårt när man ska skapa konst. Så just nu är jag glad åt att ha ett soloprojekt.
Men om du vill hålla på med musik hela tiden, är det då risk att du överger läkaryrket?
– Nej, det tror jag inte. Kontrasterna är så inspirerande och behagliga. Jag är jämt glad när jag kommer till sjukhuset, och det är mycket tack vare min klinik. De har varit väldigt lyhörda för mina behov, det är en välfungerande klinik med bra stämning, och jag har fått ledigt för spelningar. Om det inte hade varit så, så kanske det hela hade hängt mer i luften.
– Det går att pussla på ett bra sätt. Jag pendlar till Nyköping, och musiken gör jag i Stockholm. Vanligtvis har jag ledigt torsdag och fredag för att jobba med musik. På måndagar och tisdagar sover musikvärlden – en bakfylla efter helgen – och då åker jag till sjukhuset. Där är det skönt att jobba med något som är tydligt och där dagen tar slut. Med musiken är det alltid någon process som pågår. Jag har haft perioder när jag bara har jobbat med musik, men jag tycker att det är svårt att tvinga mig själv att vara kreativ varje dag. Det är inspirerande att jobba som läkare, då träffar man olika typer av människor och kollegor i olika yrkesroller. Det är ett fint yrke som visar livet. Det blir en inspiration till att skapa.
Vem är Axel Ruby?
– Jag startade ett band, Planet Ibiza, där jag skapade ett alter ego som hette Ruby Ibiza. Det var som ett experiment där alla i bandet hade alter egon och peruker. Ett tag delade vi ut peruker till alla i publiken, det kunde bli 800 peruker! Det blev som en oas av peruker, och jag fick känslan av att alla kände sig trygga och vågade vara sig själva och leva ut i de där perukerna.
– Men så blev det Axel Ruby i mitt soloprojekt. Jag vågar vara mig själv när jag har peruken på mig, och så känner jag mig lite skyddad på något sätt. När jag tar av den känner heller ingen igen mig!
Hur blir det att gå på gala?
– Det känns spännande, men jag antar att man mest sitter och äter och dricker vin. Jag ska försöka hitta på något att ha på mig på röda mattan! Och jag manifesterar till 100 procent att jag inte kommer att vinna. Det är så himla fint att vara nominerad – det räcker och blir över.
