Narkosläkare »återupplivar« sin släkting poeten Nils Ferlin
Hans Rutberg har bytt fokus från patientsäkerhet till Nils Ferlin. »Ett bra sätt att växla över till att vara pensionär«, säger han. Här under en »Ferlinkväll« i en källarlokal i Gamla stan i Stockholm.
Anestesiläkaren och patientsäkerhetsexperten Hans Rutberg har efter pensioneringen lagt mycket tid på sin släkting Nils Ferlin. Han är ordförande för Nils Ferlin-sällskapet, som nu släpper en bok med ett urval av poetens dikter.
Varför ger ni ut den här boken?
– Nils Ferlin skrev drygt 400 dikter. Sex diktsamlingar gav han ut själv och en publicerades efter hans död, men något riktigt urval av dikterna har inte gjorts tidigare. Vi i Nils Ferlin-sällskapet tyckte att vi skulle få till ett urval av mer allmängiltig karaktär, som inte är så tidsbundet. Han skrev en del dikter som anspelar på Bibeln och historia som man i dag kan ha svårt att ta till sig – nu vill vi lyfta fram hans dikter som stått emot tidens tand, som vi tror att dagens läsare kan ta till sig.
– Det nya med diktsamlingen är dels urvalet, dels att vi har delat in dikterna inte kronologiskt utan i sex teman: livets mening, kärlek och relationer, människosyn, bibliska motiv, döden och självbiografiska dikter. Det finns också ett avsnitt om tonsättningar och var man kan hitta dem. Ferlin är Sveriges mest tonsatta poet. Av hans 400 dikter finns cirka 2 000 tonsättningar från 30-talet och framåt, och det fortsätter att komma nya. I Stims arkiv kunde vi hitta drygt 1 000 tonsättningar av de 83 dikter vi har valt ut i boken. Hans poesi och musik lever verkligen!
Varför är hans dikter så tonsatta, tror du?
– Jag tror att det är rytmen i hans dikter. Många musiker som jag har pratat med säger att det nästan ser ut som om dikterna väntar på att bli tonsatta. Han spelade inte själv, men han var väldigt musikalisk.
Hur länge har du varit ordförande för Nils Ferlin-sällskapet?
– Jag blev det efter den förra boken, »Efterskörd«, som jag och Ferlinexperten Jenny Westerström skrev om Nils Ferlin 2021. Där hade vi samlat mycket okänt material om honom, sådant som fanns i släktens gömmor. Då var sällskapet på väg att läggas ned, men jag tyckte att det var dålig tajmning med boken – och jag som är narkosläkare är van vid återupplivning!
Du är systerdotterson till Nils Ferlin. Har du träffat honom?
– Eventuellt, men det är inget jag minns. Det finns en inspelning med honom och ett barn som skriker som är markerat som »Hasse?«. Men jag har träffat hans änka, som berättat mycket om Nils.
För den som inte har någon relation till Nils Ferlin, hur ska man närma sig poeten?
– Jag tycker att den här boken kan vara bra då. De dikter vi har lyft fram är tidlösa och passar även dagens läsare. Jag tycker att Nils Ferlin på ett genialt sätt, med några få ord, kunde sätta ord på känslor som många människor har. Och så kan man kombinera läsandet med att lyssna på tonsättningar av hans dikter.
Du har även varit vice ordförande för Svenska fyrsällskapet. Är det ett avslutat kapitel?
– Jag är fortfarande medlem, och jag och min hustru Kristina har haft kurser om fyrar på Senioruniversitetet här i Uppsala – så det intresset lever kvar.
Du har ju arbetat i många år med patientsäkerhet. Saknar du det?
– Jag slutade jobba med patientsäkerhet för ett och ett halvt år sedan. Men var sak har sin tid, och jag jobbade
ändå tills jag var 75 år, så patientsäkerheten är ett avslutat kapitel. Ferlin och det arbetet med musik och litteratur har tagit över, och det är ett bra sätt att växla över till att vara pensionär. Sedan märker jag också att allt det som jag höll på med, med patientsäkerhetsarbetet, det fungerar lika bra nu när jag har lämnat!
