Barnläkaren och ikonen Korczaks texter i ny antologi
Se barnet, se människan – texter om barn och deras rättigheter
Janusz Korczak. I urval och med kommentarer av Sven Hartman
Natur & Kultur; 2026
282 sidor
Den polske läkaren, författaren och pedagogen Henryk Goldszmit (1878–1942), mer känd som Janusz Korczak, var fram till början av 1970-talet mer eller mindre okänd i Sverige. Han introducerades av makarna Wroblewski, som kommit från Polen i samband med den antisemitiska kampanjen i slutet av 1960-talet. Michal Wroblewski hade i sin ungdom arbetat som Korczaks assistent på barnhemmet Dom Sierot i Warszawa. Svenska Korczaksällskapet bildades 1971 och har därefter bidragit till att öka kunskapen om denna remarkabla person, bland annat genom en skriftserie. Professor Sven Hartman har varit en central person i detta berikande. Han har nu sammanställt en antologi som innehåller ett urval av Korczaks texter, varav flera är nyöversatta.
Hartman belyser framför allt fyra aspekter av Korczak – hans övergripande människosyn och hans roll som läkare, som pedagog och som den mognade humanisten – genom ett urval av tolv av Korczaks egna texter. Varje aspekt inleds med en gedigen introduktion till ämnet. Det kan inte ha varit helt lätt att dela upp Korczaks person i särskilda verksamhetsfält, eftersom de olika domänerna i hans liv sammansmälter till en övergripande enhet. Det innebär en del upprepningar då hans sammansatta person speglas i de skilda texterna. Man kunde till de ovanstående aspekterna ha lagt författaren Korczak och exemplifierat med »Gettodagboken«, som han skrev sommaren 1942 fram till dess att han skickades till dödslägret i Treblinka tillsammans med sina barn. Boken finns översatt till svenska och presenterades på bokmässan i Göteborg 2018. Givet dessa randanmärkningar är detta en tankeväckande och berikande bok, om än något svåröverskådlig till sin struktur.
Många av texterna publicerades ursprungligen i tidskrifter mellan 1899 och 1929, inklusive den mer sammanhållande boken »Hur man älskar ett barn« (1918). Den bygger i stort på hans erfarenheter som praktiserande barnläkare. Boken publicerades i fyra delar och bidrog till skapandet av Genèvedeklarationen om barns rättigheter (1924). Korczak var inte helt okritisk mot slutformuleringarna i deklarationen, som han menade mer fick formen av god vilja än att vara en bindande rättighetsförklaring. Korczaks tilltro till barns inneboende oskuldsfullhet kan ibland oriktigt uppfattas som alltför okritisk. Men vi får inte glömma de strikta regler som påbjöds i barnhemmet och hans uttalande i »Hur man älskar ett barn«: »I barnens värld går det till på samma sätt som i den ruttna vuxenvärlden. Man kan hitta exempel på varje tänkbar typ av människa och varje typ av ondskefullhet.«
Var Korczak religiös, har man ofta undrat. Han var kritisk mot ceremoniell religion, men utformade skriften »Ensam med Gud; böner av människor som inte ber« (1922), som finns med i slutet av boken (kapitel 6). Den förklarar mycket om Korczaks livsåskådning och hans vördnad inför livets mysterium.
Hartman har lyckats mycket väl med att aktualisera denna ikon, inte bara för barnläkare och pedagoger utan också för den breda läsekretsen. Ett mycket välkommet bidrag till den redan tidigare rikliga litteraturen av och om Korczak.
