Från snabb död till normala liv tack vare forskning
Jakten på sista pusselbiten. Historien om hiv ur forskarnas perspektiv
Adrienne Bönnelyche
Cladd Förlag; 2025
139 sidor
Boken »Jakten på sista pusselbiten« bygger på intervjuer med 21 forskare inom hiv och aids. Flera av dem var med redan i början av 1980‑talet på Roslagstulls sjukhus, där de första aidsfallen i Sverige upptäcktes. År 1982 diagnostiserades den första personen med aids i landet. När nya test utvecklades visade det sig att många hade varit smittade långt innan de insjuknade. När symtomen väl bröt ut var sjukdomsförloppet snabbt och obönhörligt.
Läkarna på Roslagstull som mötte de första patienterna beskriver den skrämmande och overkliga stämningen: unga män kom in med oförklarliga symtom, försvagades snabbt och dog inom bara några månader. De kommande tio åren präglades av ständig död, hopplöshet och djup sorg. Förändringen kom först 1996 med de nya medicinerna, och människor som varit dödligt sjuka fick tillbaka livet.
Genom att följa de enskilda berättelserna kan läsaren lägga pusselbit för pusselbit och se hur svensk hivforskning bidrog med avgörande kunskap som till slut ledde fram till fungerande behandlingar. De första läkemedlen gav svåra biverkningar, och viruset utvecklade snabbt resistens. Men genom att kombinera flera olika läkemedel, som angriper viruset på skilda sätt, lyckades forskarna ta fram en effektiv behandlingsstrategi. År 1996 kunde man visa att kraftfulla kombinationer av läkemedel helt kunde undertrycka hiv och förhindra utvecklingen av aids. Dagens antivirala behandling är ännu bättre och gör det möjligt för miljontals människor att leva ett normalt liv.
Boken ger en god inblick i hur aidsforskningen har utvecklats i Sverige och erbjuder ett panorama över forskare och forskningsmiljöer – från pionjärerna som var med från första början till dagens unga doktorander. Själv saknar jag några av de tidiga nyckelpersonerna, som endast nämns i förbifarten, kanske särskilt Gunnel Biberfeld. Hennes banbrytande forskning om överföring av hiv från mor till barn visade att behandling av antingen mamman eller barnet med antivirala läkemedel under graviditet, förlossning och hela amningsperioden kunde minska risken för smitta till någon enstaka procent, jämfört med upp till 40 procent utan behandling. Studierna väckte internationell uppmärksamhet och låg till grund för WHO:s riktlinjer för att förebygga hivöverföring från mor till barn.
Boken ges ut av stiftelsen Läkare mot aids forskningsfond, som tidigt bildades för att ge stöd åt forskarna som såg de enorma behoven. Skolöverläkare Sofie Ekman Wretlind var en drivande kraft bakom insamlingen av de stora belopp som gjorde fondens arbete möjligt, och hon har också fått ett eget kapitel i boken.
Men man ska heller inte glömma den betydande satsning som Sverige gjorde genom Sida och svensk utvecklingsforskning under pandemins första år. Redan 1986 startade Sida ett särskilt forskningsprogram om hiv, med fokus på låginkomstländerna i Afrika som drabbades hårdast. Ur detta program växte flera av de framgångsrika svenska forskargrupper fram som beskrivs i boken och som på ett avgörande sätt bidragit till att människor i dag kan leva långa, friska liv med smittfri hiv och föda helt friska barn – tack vare effektiv antiviral behandling. I en tid när de statliga forskningsanslagen drastiskt minskat eller försvunnit spelar stiftelser som Läkare mot aids forskningsfond en allt viktigare roll.
