Historiskt om transplantation­er som räddat liv i ny bok

Den första svenska benmärgstransplantationen genomfördes vid Huddinge sjukhus 1975. Ett halvsekel senare hade 7 598 benmärgs- och blodstamcellstransplantationer utförts i Sverige. Ett år efter transplantationen lever numera fler än åtta av tio, trots att det rör sig om patienter med leukemier och andra synnerligen svåra sjukdomar och att de före transplantationen genomgått totalkroppsbestrålning och behandling med höga doser cytostatika. 

Med detta 50-årsperspektiv har Gösta Gahrton, en av de svenska pionjärerna inom området, och Hans Hägglund, som bland mycket annat varit nationell cancersamordnare, sammanställt en antologi med en titel full av förtröstan: »Tusentals räddade liv under 50 år«. 

Styrkan med antologin är att här samlas så många perspektiv på benmärgs- och blodstamcellsverksamheten. Bokens första del har den medicinska verksamheten vid Huddinge sjukhus i fokus. Sedan kommer avsnitt om omvårdnad, patient- och anhörigperspektiv och organisationen i Sverige med särskild tyngdpunkt på Tobiasregistret, det framgångsrika donationsregistret.

Som det gärna blir med en antologi är framställningarna av varierande karaktär och kvalitet. Redaktörernas inledande kapitel är engagerande berättelser om hur Huddingeverksamheten byggdes upp. Flera av kapitlen är långt mindre personliga – de är av konventionell lärobokskarakär och kräver vissa förkunskaper. Faktatexterna har interfolierats med intervjuer med patienter, närstående och sjukvårdspersonal. I några fall ger de en berättelse med personliga upplevelser av framgångar och bakslag, men i min smak är alltför många av intervjuerna ganska platta beskrivningar.

Boken blir som bäst om man bortser från detaljerna och ser den som ett närhistoriskt dokument över det som kommit att bli ett av medicinens mer fascinerande genombrott det senaste halvseklet. Läsaren får inblickar i hur de många enskilda framstegen tillsammans bidragit till de allt bättre resultaten: HLA-typningen, den ökade förståelsen av hur man ska undvika avstötning och andra allvarliga komplikationer till behandlingen, de stegvis vidgade indikationerna för transplantationer, förbättringarna i omvårdnaden, stödet till närstående samt donationsregistret. Trägen, framgångsrik utveckling över decennier. 

Boken tar också upp funderingar inför framtiden: Kan andra vetenskapliga genombrott komma att påverka behovet av transplantation med benmärg och blodstamceller? Ett exempel: När det nu finns enzymersättningsterapi för Gauchers sjukdom hamnar transplantation i skymundan. Och ett annat: Kan utvecklingen av behandling med CAR-T-celler vid myelom och andra maligna sjukdomar komma att påverka indikationerna för transplantation av benmärg och blodstamceller framöver? 

Vägen till framgång har inte alltid varit spikrak. Läsaren får inblickar i de initiala vanskligheterna, inte bara medicinskt utan också med att få acceptans bland beslutsfattare för en radikalt ny teknik. Vi får ta del av hur smart pionjärerna utnyttjade positiv uppmärksamhet i medierna för att påskynda utvecklingen. En stort uppslagen bild i Expressen berättar väl så mycket som texterna: den transplanterade patienten i sin säng tackar med ett rejält handslag donatorn, svensk mästare i brottning, med ett gäng stolta läkare och sjuksköterskor i bakgrunden. En berättigad stolthet.